Felaktig isolering kan förstöra ditt hus

När du lägger nytt trägolv ovanpå ett gammalt betonggolv är det lockande att isolera så mycket det går, mellan betongen och det nya golvet. Problemet är att ett betonglager väldigt ofta drar fukt nerifrån och ger fuktproblem på det nya golvet.

Lägger du ny plast ovanpå betongen kan det på kort tid skapa stora vattensamlingar mellan plasten och betongen - väl dolt under golvet.

Lägger du en ångspärr på den varma sidan av isoleringen, stänger du in fukten nerifrån inne i din isolering och det virke som finns i den. Hoppar du över ångspärren riskerar du att fuktig luft från husets insida samlas som vatten på isoleringens kalla sida.

Lösningen är allt annat än enkel. En tunnare cellplastisolering och avjämningsmassa kan fungera. Även om cellplasten och avjämningen är ganska tät kan det vara bra att först lägga ut ett lager byggplast.

Den enda helt säkra lösningen är att riva upp det gamla betonggolvet och gräva så djupt ner att du kan bygga en modern konstruktion från grunden med allt som krävs; lägga markduk, dränerande makadam, byggplast, cellplast (min 20 cm) och på detta gjuta en 10 cm tjock armerad betongplatta. Då slipper du både fukt och bekymmer.

Det är enkelt och självklart: mer isolering ovanpå den befintliga. Vad kan gå fel? Allt, mer eller mindre. Problemet är oftast att den fuktiga luften från huset läcker upp genom isoleringen.

Det har kanske inte varit ett problem förut, eftersom isoleringslagret varit så tunt att luften inte kyldes ner helt, innan den hamnade i utrymmet på vinden. Men med tjockare isolering blir vägen genom isoleringen längre, och temperaturskillnaderna på den varma och den kalla sidan av isoleringen blir större. Risken för fukt på bjälkar och takstolar kan vara enorm.

Det bästa är att inte överstiga 30-50 cm isolering i vindsbjälklaget. Isoleringen är en viktig del, men för att inte skapa fuktproblem behöver vinden även alltid vara ventilerad. Detta blir extra viktigt efter en isolering av vindsbjälklaget, så sätt in ventiler och vindavledare. Du vill inte att fuktig luft blir kvar.

Det är önskvärt att försöka hindra värmen från att försvinna ner genom golvbrädorna. Men det är inte oproblematiskt. Problemet är att krypgrunden kan tillföras fukt från alla håll: från marken, från väggarna ut mot mark eller luft, från den varma luften i huset och från ventilationskanaler. En torr och frisk krypgrund kan värmas upp via de tunna golvbrädorna och av gamla oisolerade värmerör som går i den.

Tar du bort den värmen, riskerar du att förstöra balansen, och så börjar fukten att ansamlas.

Lösningen är inte lätt att ge råd om, men detta verkar det råda enighet kring: ha ett utrymme mellan mark och bjälklag på minst 500 mm och lägg en tät och åldringsbeständig ångspärr - den i sig kommer att begränsa värmeförlusten betydligt. Isoleringstjockleken beror på det U-värde som finns i just ditt hus.

Här ser vi den tilläggsisolering många gör-det-självare kommer stå inför några gånger i sitt liv. Med trä eller stål byggs en regelstomme upp en bit från väggen, stommen fylls med två lager isolering, så det inte uppstår köldbryggor och det hela täcks med ångspärr. Allt skyddas sedan med ett lager gips.

Men plötsligt en dag står vi med ett mögelangrepp inne i väggen.

Problemet är nästan alltid att ångspärren trots alla våra ansträngningar inte håller tätt. Under många år var det svårt även för professionella hantverkare. I dag är reglerna och råden mer tydliga. Det är viktigt att även täta alla genomföringar, som t.ex. rör för luftning av avlopp, ventilationskanaler osv, med häftande akryltejp för att undvika problem.

Det är väldigt viktigt att ångspärren verkligen är tät och att den inte punkteras. Där folielängderna skarvas, ska överlappningen häftas och gärna limmas med folielim eller tejpas med byggfolietejp. Häftklamrarna tejpas med byggfolietejp.

Det här är verkligen svårt, så använd gärna ”hängslen och livrem”. Arbetet kräver att du sätter dig in noga i alla detaljer gällande ångspärr innan du sätter igång, så du inte gör dig själv en riktig björntjänst.

Det är frestande att kunna utnyttja källaren och isolera den på klassiskt vis: en reglad vägg i trä eller stål med ett tjockt lager mineralull, klätt med gipsskivor.

Men det är riktigt dumt. Även om du har sett till att det finns ventilation på isoleringens baksida, kommer en byggnadskunnig vilja att du tar ner väggen direkt.

Problemet är att källarväggar väldigt ofta tillförs fukt utifrån. Den murade källarväggen leder fukten in i källaren, där den ventileras bort. Förhindrar du den processen genom att stänga in den kalla väggen bakom en uppreglad vägg så blir betongen snabbt fuktig, och du riskerar både skador och mögel på insidan.

Det absolut bästa sättet är att tilläggsisolera utvändigt och ev. komplettera med dränering. Då får du både en varm och torr vägg, och slipper problem med fukt.

Är källaren torr kan du även isolera den från insidan. Det gör du enklast och bäst genom att tilläggsisolera med särskilda isoleringsskivor, som transporterar och ventilerar bort fukten. Innan du väljer att isolera insidan av din källarvägg, kontrollera att den är helt torr.

När den heta drömmen om ett varmt hus blir till en mardröm av fuktproblem, är det ofta för att vi vet för lite om vad som sker inne i isoleringen. När kyla och värme möts, uppstår det nämligen inte ljuv musik, utan fukt.