5 ätliga svampar och deras giftiga dubbelgångare

I själva verket kan du plocka svamp året runt, men högsäsongen för svamp är på hösten, när vädret är fuktigt och det har regnat mycket.

I naturen finns det många olika sorters svampar. Vissa av dem kan du tryggt ta med dig hem och äta, medan andra bör du undvika helt eftersom de är giftiga.

I den här artikeln kan du läsa om 5 ätliga svampar och lära dig hur du hittar dem på din svampjakt. Läs också om de ätliga svamparnas motsvarigheter, de giftiga svamparna.

Klicka på rubrikerna för att komma direkt till avsnittet i artikeln.

Svampjakt är en rolig aktivitet som du kan göra tillsammans med hela familjen.

Du behöver inte veta så mycket om alla olika svampar, men du bör bekanta dig med vilka som är ätliga och vilka som är giftiga innan du ger dig ut i naturen för att plocka dem.

Kantarell är en eftertraktad matsvamp som smakar riktigt gott.

Den vanliga kantarellen kallas ”skogens guld” på grund av sin gula eller gyllene färg. Vissa anser också att kantareller kan se ut som små guldklimpar som ligger i jorden.

Kantarellen är gul till färgen och har en vit fot. Svampens hatt är lätt vågig och kantarellerna har åsar under hatten.

Den gula svampen doftar lite som aprikos och du kan hitta dem under tallar och andra träd i skogen.

Men du kan också ha turen att hitta kantareller i din trädgård om förhållandena är de rätta.

Läs mer om: Kantareller - Så här hittar och tillagar du dem

Kantareller har ett mycket distinkt utseende som skiljer sig från andra svampar. För det mesta kommer du därför inte att tvivla på att du har hittat kantareller.

Vanlig kantarell kan dock likna orange kantarell. Du kan se skillnad på de två svamparna genom att den orange kantarellen, som namnet antyder, är mycket mer orange till färgen än den vanliga kantarellen, som är gul.

Den stora skillnaden mellan de två kantarellarterna är att vanlig kantarell har åsar, medan orange kantarell har skivor. Du kan se skillnaden mellan åsar och skivor genom att åsarna fortsätter ner längs kantarellens fot, medan skivorna inte gör det.

Den orange kantarellens hatt är också mindre vågig.

Orange kantareller är inte giftiga i sig, men om man äter dem kan man få ont i magen. Den orangea kantarellen är därför oätlig.

Det finns också blekare versioner av den vanliga kantarellen, även kallad blek kantarell. Men även dessa kan du äta utan problem, eftersom de inte är giftiga.

En annan eftertraktad och välkänd matsvamp är Karl Johan-svamp.

Karl Johan har en god nötaktig smak och ses ofta som något större än kantareller.

Karl Johan hittar du där det finns bokträd, men svampen växer också i både löv- och barrskog.

Hatten på svampen kan bli runt 25 cm i diameter, vilket är större än den vanliga kantarellen som ofta inte blir mycket större än 3-8 cm i diameter.

Hatten på Karl Johan är brun eller gråbrun, medan foten är ljusare och något konformad.

I stället för skivor har alla svampar i familjen champinjoner rör under hatten.

Karl Johan har fått sitt namn efter den svenske kungen Karl XIV Johan, som var mycket förtjust i att äta svampen.

Läs också: Så här odlar du själv ramslök

Karl Johan kan förväxlas med gallsopp.

Du kan se skillnaden mellan de två genom att titta på fotem. Karl Johan har ett fint nät ner längs stjälken, medan gallsopp har ett mycket grövre nät.

Karl Johan har en torrare hatt än gallsopp.

Du kommer också att kunna smaka skillnaden. Gallsopp är inte giftig, men helt oätlig eftersom den smakar mycket bittert.

Det finns många bra, ätbara ädelsoppar, och brunsopp är en av de mest eftertraktade.

Den har en chokladbrun hatt och du känner lätt igen den i skogen eftersom rören blir blåaktiga när du trycker på dem.

Precis som Karl Johan smakar svampen riktigt gott. Du hittar den oftast i barrskogar.

Precis som Karl Johan kan brunsoppen förväxlas med andra svampar, till exempel smörsoppen, som också kan ätas.

Svampfamiljen omfattar en mängd olika läckra, ätliga svampar med skivor, bland annat den mest kända ängschampinjonen.

Ängschampinjon växer på ängar, betesmarker och i trädgårdar.

Svampens hatt är halvklotformad när den är ny/ung och med tiden blir hatten plattare.

Hattens kant böjer sig inåt och ängschampinjonen kan ibland ha en slöja, vilket innebär att skivorna är täckta.

Ängschampinjonens skivor är rosa när den är ung, medan de blir svagare och mer rödaktiga ju äldre svampen blir, och till slut är skivorna ofta mörkbruna eller svarta.

Läs mer: Få koll på svamparna i gräsmattan

Det finns gott om ätliga svampar med skivor i svampfamiljen, men det finns lika många giftiga svampar.

Ängschampinjoner kan mycket lätt förväxlas med giftchampinjon, även kallad karbolchampinjon.

Giftchampinjon är som namnet avslöjar, giftig, och orsakar kräkningar om du äter den.

Du kan se skillnaden mellan ängschampinjoner och giftchampinjonens starka lukt. Lukten liknar jod eller bläck.

Denna lukt blir ännu starkare om du lagar dem - vilket du inte bör göra!

Svampens fot är gul, vilket inte är samma färg som ängschampinjonens. Dessutom kommer den gula färgen på giftchampinjonen att dyka upp någon annanstans på svampen om den skadas.

Du kan försöka skrapa på svampens hatt med en nagel för att se om den gula färgen dyker upp.

Ostronmusslingen hör också till familjen ätliga svampar med skivor. Odlad kallas svampen för ostronskivling.

De är lätta att hitta och växer i lager ovanpå varandra på träd.

Ostronmusslingen har en musselformad gråbrun hatt, men den kan också vara blåaktig. Skivorna är långa och vita, men de kan också vara blåaktiga. Ostronmusslingen har en kort och vit stjälk.

Du kan hitta ostronmusslingar året runt, men du hittar flest när den första nattfrosten har dykt upp.

Ostronmusslingar växer mest på lövträd som bok, men de kan också växa på barrträd. Särskilt gamla nedfallna träd är en bra plats att leta efter ostronmusslingar på.

Det finns flera olika ätliga svampar på träden i skogen, men det finns också många giftiga svampar.

Ostronmusslingen kan förväxlas med grönmusslingen, som egentligen inte är giftig, men den är definitivt inte ätlig.

Du kan se skillnad på de två svamparna genom att den oätliga grönmusslingen har en olivgrön färg och en gul fot.

Dessutom fortsätter skivorna på ostronmusslingen längs foten och ner till roten, medan skivorna på grönmusslingen slutar innan foten börjar.

LÄS OCKSÅ: 10 giftiga växter som du ska undvika