Ett problem – två lösningar
Lösning A - Stödmur håller lutningen
Betong och sten håller kvar jorden
Sluttningen är brant, men inte värre än att det går att gå på den, även när det regnar. Därför ligger fokus på stora, breda rabatter och terrasser som omgärdas av rejäla stödmurar byggda av skalblock och armerad betong.
Stödmurarna har samma höjd på alla sidor av terrasserna utom på muren bakom växthuset. På grund av sluttningens lutning försvinner de dock nästan in i sluttningen nära baksidan. Här syns framkanten på nästa nivå av stödmurar och illustrerar tydligt hur mycket jord murarna hindrar från att glida och erodera bort.
Fem avgränsade terrasser. Trädgården har först delats in i fem sektioner på tre nivåer. Varje sektion avgränsas av en mur som ska vara ett block högre än marken.
Nedgrävda skalblock. Stödmurarna är fem skalblock höga. Blocken grävs ner i en så djup ränna att de fyra översta blocken syns framifrån, medan endast ett block är ovanför marknivån på baksidan av varje terrass.
Lodrät armering. För att säkerställa tillräcklig styrka i väggen sätts skalblocken i förband och armeras lodrätt med 8 mm armeringsstål.
Fyllda med betong. Skalblocken fylls med betong för att låsa ihop dem och lägga till vikt för att förankra terrasserna helt.
Rabatterna fylls med jord. Fyra av fem terrasser kommer att användas som rabatter, så de fylls med lös, gödslad jord.
Ett växthus på en stenterrass. Den sista terrassen är stensatt med stora betongplattor för att rymma ett växthus som fungerar som ett orangeri med plats för möbler.
Putsade murar. De murade skalblocken har slutligen putsats så att fogarna är osynliga och stödmuren ser ut som en helhet.
Vitmålade murar. Slutligen målas stödmurarna vita med väderbeständig färg. Muren längst fram till höger är inte målad på insidan eftersom den istället ska fyllas med jord.
Lösning B - Lutningen håller sig själv
Trärabatt svävar över sluttningen
Denna sluttning är så brant att den är både svår att gå på och att gräva användbara terrasser. Lutningen är så stor att grävda terrasser som är tillräckligt stora för exempelvis ett växthus skulle kräva en rejäl stödmur bakom sig.
I stället för att lägga pengar på stödmurar byggs systemet på stolpar som förankras med markspett. Fördelen är att slänten blir självbärande och att träkonstruktionerna bara behöver bära den vikt som tillförs, till exempel i form av jord eller växthus. Dessutom fanns det redan ett trädäck vid huset, som var självklart att förlänga ner i slänten.
Den stora trappan först. Anläggningen är uppbyggd kring en central trappa, som tillverkas först. Det säkerställer att sluttningen är gångbar med material för resten av projektet.
Förankrad med stolpar och markspett. Alla delar av detta projekt är förankrade med markspett. På så sätt är marken nästan orörd och det finns ingen risk för att slänten kollapsar.
Odlingslåda med diagonala sidor. En stor del av trädgården består av odlingslådor. Eftersom rabatterna inte grävs ut horisontellt är de gjorda med sluttande sidor för att matcha lutningen.
En terrass till ett växthus. Det befintliga trädäcket längst upp förlängs med en plattform som är lika bred som odlingslådorna.
Plats för att gå mellan rabatterna. Under den första raden av rabatter byggs en enkel stomme för att stödja en gångväg som ger tillgång till rabatterna.
Gångvägen färdigställs. Den enkla stommen är tillräckligt bred för att rymma sex trallbrädor. Det räcker för att gå på, men är inte tillräckligt för att möblera.
Rabatt avslutar anläggningen. Under gångvägen, på båda sidor om den stora trappan, byggs ännu en rad odlingslådor. Alla rabatterna är likadana och fylls slutligen med jord som tas från sluttningen längre bort i trädgården.
Växthus överst. Pricken över i är ett växthus på den lilla plattform som byggts vid det befintliga trädäcket.
Plantera till sist. Slutligen planteras rabatterna med blommor, örter och bär.