Vanligt sunt förnuft säger oss att sten och glas inte kan brinna, men att trä däremot brinner förträffligt. Därför borde det inte vara så klokt att använda trä till isolering. Men så hänger det inte riktigt ihop. För en brand är mycket annat än rök och stora lågor. En brand innebär först och främst värmeutveckling och värmen blir så hög att både sten och glas smälter – och då försvinner ju den brandhämmande funktionen med mineralull.
Träfiberisolering (både skivor och granulat) är så kompakt att elden inte får fäste. Det är ju också nästan omöjligt att få en stängd bok att brinna. Isoleringen innehåller också ett brandhämmande medel som tar bort syre när temperaturen kommer över 200° samtidigt som träet förkolnar. När sotet har nått en viss tjocklek fungerar det som brandisolering. Så i princip kan en villa brinna ner till grunden och det enda som återstår är träfiberisoleringen, som har förkolnat någon centimeter. Vi undersökte hur stenull, glasull och träfiberisolering klarar värmen från en gaslåga. Här kan du se resultatet.
Läs mer om isoleringsmaterial
Testresultat
STENULL: Efter 10 sekunder hade gaslågan smält ett stort hål rätt igenom stenullsskivan.
GLASULL: Det tog också endast 10 sekunder att smälta ett hål rätt igenom glasullsskivan.
TRÄFIBER: Efter 2 minuter hade det bildats massvis av sot på träfiberskivan, men endast på ytan.
Träfiberisolering avvisar fukt
Träfiberisolering kan till skillnad från mineralull suga till sig och avge fukt. Det kallas för hygroskopisk förmåga. Om det tränger in fukt i en konstruktion är det en fördel om isoleringen kan suga till sig fukten för då dras den bort från bärande delar. Eftersom träfiberskivorna har försetts med ett fuktmembran som är vindtätt, men inte vattentätt, kan fukten lätt dunsta och försvinna.
Den absolut vanligaste isoleringsmetoden är att komplettera mineralull med en 0,2 mm tjock plastfolie. Det ger en mycket tät konstruktion – och det är på många sätt och vis en bra egenskap. Men om fukt skulle ha lyckats tränga i isoleringen så stannar den kvar där. I värsta fall söker den sig ut via reglar och bjälkar och då är risken stor att dessa angrips av röta och svamp.
