Träskivor - överblick på 5 minuter

För inte så många år sedan kallade man plywood för kryssfaner, och det ordet beskriver på ett utmärkt sätt konstruktionen. Flera fanerskivor - nästan alltid ett ojämnt antal - läggs på varandra med lim emellan och så att ådringen i skivorna ligger vinkelrätt mot varandra. Träslagen är i Norden oftast gran eller furu. Beroende på användningsområde förses plywoodskivorna ofta med ytfaner av andra träslag som björk, bok, ek eller rent av ett tropiskt träslag. Plywood kan användas till bl.a. byggmaterial, möbler, inredning, gjutformar, lastbilsflak, fasadpanel och mycket mera.

Den kanske mest kända och vanligaste träskivan tillverkas av träspån och bindemedel som pressas ihop till stora skivor. Kärnan har grövre spån och ytskikten finare spån. Spånskivor kan användas till i stort sett allt, men används oftast som byggskivor till tak, golv och vägg eller stomme i skåp och möbler. Skivorna ska helst sitta inomhus, för även om det finns fuktresistenta skivor så tål de inte konstant fuktpåverkan. Bindemedlet är vanligtvis urealim eller kar-bamidlim. Spånskivor har oförtjänt fått ett dåligt rykte som spridare av formaldehyd. Mängden formaldehyd ligger under det värde som WHO har angett och i dag är de flesta svenska skivor dessutom Svanenmärkta. Spånskivor är lätta att bearbeta och kan målas om man inte väljer skivor klädda med folie, melamin, färg eller faner.

Träfiberskivor är ett samlingsnamn för en grupp av skivor som tillverkas av fina träfibrer och vatten. Blandningen värms och pressas under högt tryck. Genom att ändra trycket och använda malda eller krossade fibrer får man MDF-skivor, som har två släta sidor och som används till snickerier. Andra produkter är masonitskivor, som har en slät och en sträv yta (används t.ex. till baksidor i garderober), Treetex (som är en porös skiva), halvhårda eller porösa impregnerade skivor samt HDF-skivor och LDF-skivor som båda påminner om MDF-skivor.

En populär och nästan korrekt beskrivning av OSB-skivan (Oriented Strand Board) är att kalla den för ett mellanting mellan plywood och spånskiva. Skivan tillverkas av långa, rätt stora träspån och lim. Massan pressas under tryck och med rätt hög värme till skivor. Skivorna används mest som byggskivor, t.ex. som förstärkning av gipsväggar, till underlagstak och golv. Spånen i ytskiktet bildar ofta ett spännande mönster och därför har flera arkitekter använt OSB-skivor till att skapa dekorativa ytor.

Blandningen i den färdiga skivan består viktmässigt av 60 procent cement, 20 procent spån och 20 procent vatten. Skivorna används nästan uteslutande till fasadbeklädnad och är inte lagervara på byggvaruhus. De finns i olika varianter, t.ex. med marmorkross som ytskikt. Skivorna är fuktkänsliga och får inte förväxlas med fibercementskivor som tillverkas av cement, cellulosafiber och mineralfiber och ofta även polypropylen.

För att tillverka träullsplattor behöver man träull med långa spänstiga spån med en bredd på upp till 3 mm och en blandning av cement och vatten. Träull blandas ner och blandningen packas sedan våt i formar där den pressas till önskad tjocklek. När cementvällingen har härdat har man fått en platta som viktmässigt består av cirka 70 procent träull. Plattorna har en mycket öppen struktur som gör dem ljudabsorberande. Men eftersom de också består av mycket luft har de även en värmeisolerande funktion. Träullsplattor är ganska lätta och de används normalt endast på väggar och i tak. Om man önskar annat utseende på dem kan de målas och rent av putsas. Man ser dem oftast obehandlade i stora rum som butiker, lagerhallar och kontor, men de kan med fördel användas även i bostaden, garaget eller hobbyrummet.