Ta en titt i besiktningsmannens svarta bok

En ångspärr ska vara tät. Helt tät. Poängen är ju just att den ska hindra den varma och fuktiga inomhusluften från att fortsätta ut i isoleringen och kondensera, så att det bildas fukt.

Här har tydligen en sladd behövt förlängas och dras genom ångspärren. Det kan man mycket väl göra, men inte genom att fuska med tätningen som här. Rätt lösning hade varit att göra ett hål som efteråt sattes igen noggrant så att det blev helt tätt runt sladden.

Konsekvensen av det här hålet kan mycket lätt bli massiva fuktproblem med efterföljande mögel och röta.

Sedan borde sladden ha kapslats in innan den drogs genom bjälklaget.

LÄS MER: Guide til ångspärr

Ibland finns det små ställen i hus där det inte är tätt, och det är naturligtvis dåligt.

I det här fönstret är det inte tätt mellan karm och ram: Besiktningsmannen kan sticka ut sin hopvikta A4 tvärs genom fönstret.

Det säger sig självt att det nog försvinner ut en hel del värme där.

Det här har besiktningsmannen sett fler gånger än vad han kan räkna: Fallet på badrumsgolvet är helt fel. Golvet ska naturligtvis luta mot golvbrunnen i duschhörnan till vänster om vattenpölen, men fallet är fel, så nu rinner vattnet istället ut från duschhörnan och lägger sig framför dörren. Dessutom räcker det inte med en platt skena som tröskel in till badrummet.

Fallet på ett våtrumsgolv ska alltid gå mot en golvbrunn. Det gäller även golvet utanför duschhörnan. Golvet ska byggas upp som en bassäng. Det finns inget krav på tröskel i ett våtrum, men om tröskel saknas ska fuktkänsligt material vid dörröppning skyddas och golvbrunnen ligga minst 20 mm under tätskiktets översta punkt vid dörröppningen.

Aha, så det finns alltså hörnbitar till hängrännan! Självklart finns det, annars skulle man ju sätta upp dem som man har gjort här, där två raka rännor bara ligger mot varandra. Vi får hoppas att regnet inte faller precis på hörnet, i så fall rinner det ner mellan rännorna.

Huvudregeln är att elarbete inte är gör-det-själv-jobb. Ett bra argument för den regeln har besiktningsmannen hittat här: Uppenbarligen har husets el kopplats ihop i en löst liggande rad av sockerbitar uppe på vinden.

Här finns det flera riskmoment: En gnista från kopplingen kan antända de dammiga materialen och starta en eldsvåda. Om någon rör sig på vinden, t ex för att ställa en flyttlåda med julpynt på takbjälken, finns det risk för att kablarna dras isär, eftersom de inte sitter ihop bra - och förutom brandfaran finns det också en risk att få en stöt. Om taket börjar läcka, eller det kommer in flygsnö, finns det också risk för kortslutning.

Kopplingarna ska vara kapslade och sitta i en fastmonterad, stängd låda, där alla kablar kan sitta skyddade och fast, så att det inte går att dra loss dem. Och så skulle alltihop ha gjorts av en auktoriserad elektriker.

Fogskum kan användas till mycket, men ofta är det en betydligt bättre idé att låta bli. Här har man t ex lagat en vägg med stora mängder fogskum - det ser faktiskt ut som att elskåpet har satts fast med skum.

Fogskum har tyvärr en del väldigt dåliga egenskaper, som ofta ignoreras. För det första suger det fukt. Det passar alltså inte utomhus där det kan komma i kontakt med vatten eller fukt. Och så är det ovanligt svårt att kontrollera eftersom det utvidgar sig våldsamt. Det kan t ex lätt lyfta ett golv om det trycks in under en golvbräda och det inte finns plats för det att utvidga sig.

LÄS OCKSÅ: Undvik misstag – Välj rätt fogskum

Alla brädor utvidgas och dras ihop när luftfuktigheten ökar och minskar. Det gäller särskilt utomhus och på ett trädäck av hårt trä (här cumaru) blir det ännu tydligare.

Så när man, som här, lägger brädorna med för litet avstånd så trycks de mot varandra. Och här är det väldigt uppenbart att alla brädorna bågnar kraftigt av trycket.

Bra avstånd mellan trallbrädorna (5-10 mm) är viktigt. Och lägger du dem en torr sommardag måste du räkna med att de senare utvidgar sig. Speciellt om det är trallbrädor av hårt trä.