Sunt inomhusklimat med en ventilationsanläggning

Allt material har kommit och montören bär det dit där det ska användas. Ventilationsanläggningen, som innehåller fläktar och värmeväxlare, ska upp på vinden tillsammans med de flesta av rören - så det blir en del bärande.

Vindsluckan är för liten så den måste göras större. Det är sådant man måste vara beredd på när man gör en installation i ett äldre hus. Som tur är finns det anläggningar i olika storlekar, så man kan välja ett hanterbart system.

Anläggningen ska stå på en kraftig plattform. För att få upp den bygger montören på befintliga reglar med 45 x 95 mm reglar, innan han monterar den första plywoodskivan till plattformen.

Ovanpå den första skivan läggs en tjock markskiva (isolering) och sedan läggs nästa plywoodskiva. Nu är plattformen klar. Tack vare isoleringen dämpas vibrationerna från anläggningen, så att de inte sprids vidare till bjälklaget.

Ventilationsanläggningen lyfts på plats med hjälp av ett par starka vänner. Detta system är stort och har en kapacitet på 700 kubikmeter luft per timma. De flesta anläggningar för villor är emellertid betydligt mindre och lättare.

Det går snabbt att markera sågspår på ett rör om du virar ett papper runt röret. När papperet ligger dubbelt och kanterna ligger kant i kant blir kapningen vinkelrät mot röret.

En bågfil är bra men arbetar långsamt. Glöm inte att ta bort ”graderna” som blir på insidan. Tar du inte bort dem är det risk att gummitätningen skadas och att det kan vara svårt att få isär rören.

Du kan klippa upp röret med två plåtsaxar utan att saxarna drar snett eller fastnar, vilket annars är vanligt. Knacka först hål för saxen i plåten med t.ex. din gamla kniv.

Ljuddämparna monteras direkt på anläggningen, och har till uppgift att tillsammans med en flexkoppling minska ljudet från motorn, luftcirkulationen och kylmedlet när det strömmar genom värmeväxlaren. Rören skruvas fast.

Ljuddämapren hängs i en bräda, som montören har skruvat mellan två takstolar. Ljuddämparen hänger i hålband som låses med skruv och mutter och fästs med skruv i brädan.

Rören som går ut i det fria kopplas fast på den andra sidan av anläggningen. Det ena röret leder in friskluft till systemet medan det andra släpper ut den använda luften, sedan den först värmt upp den friska luften.

Rören till bostaden dras noga efter montörens ritning. Den exakta placeringen beror bland annat på var det är mest praktiskt och var det ser mest diskret ut att placera ventilerna i rummen. Rören sätts ihop först senare.

Rören sätts ihop med självborrande och gängskärande skruvar. Sätt en hylsa i skruvdragaren så att du kan styra skruvarna när de trycks mot plåten. Då slipper du att förborra.

Även om skruvarna har krysspår bör du välja en hylsa som griper fatt runt hela skruvhuvudet.

Höjden på rören justeras och T-röret vrids tillräckligt medan rören från bottenvåningen justeras i längd. Samtidigt ska rören efter behov stöttas, så att det blir plats att dra fram dem. Rörtjockleken varierar och montörens ritning är viktig.

Rören isoleras med mineralull som är förstärkt med hönsnät. Montören använder najtrådsliknande krokar för att fästa ihop delarna, men det går bra även med ståltråd. Det går även att vira ihop nätkanterna.

Montören borrar genom bjälklaget med en sökborr, men först har han kollat ritningarna för att se var det finns rör och kablar. Det är bäst att lyfta undan isoleringen för att se var borrspetsen hamnar.

Sökborren avslöjar om det finns plats för ventilationsröret eller om det stora hålet ska borras lite åt sidan. Man måste också ta hänsyn till ventilen, som är större än röret.

Hålsågen tar upp ett precis lagom stort hål. Det är bäst att borra från båda sidor för då blir kanterna snyggast. TIPS: Om det är hålrum ovanför innertaket borrar du bara igenom skivan för att se vad som finns ovanför den.

Röret dras genom hålet och skruvas fast i kanten innan ventilen skruvas fast. Om det är en enplansvilla, kommer ventilen att vara det enda synliga beviset på att du har installerat en värmeåtervinningsanläggning.

I källaren dras rören under taket. Rören genom bottenvåningen drogs i ett skåp och nu dykler de upp i källartaket, där vi monterar en rörkrök. Därefter borrar vi hål genom väggen till korridoren.

Det vågräta röret sticks in genom hålet i väggen och dras tillbaka till rörkröken, där det fästs med tre-fyra skruvar. Röret ska skjutas in så långt att gummipackningen verkligen sluter tätt.

Efter väggen monteras ytterligare en rörkrök, som leder röret mot tre rum. Varje rörkrök minskar luftflödet i systemet, och konsten är därför att dra rören så rakt som möjligt och med endast få krökar.

Där röret passerar ett rum, sätter montören fast ett t-rör. Det ska här leda in uppvärmd friskluft till rummet, och då är det mycket viktigt att det sugs ut luft ur rummet, antingen direkt eller via en springa under dörren eller liknande.

Röret hängs under taket med hjälp av specialbeslag eller hålband (som används rätt sällan i bebodda rum eftersom de inte är så snygga). Beslagen skruvas fast i taket, och det gäller att få skruvarna att fästa ordentligt.

Plåtskruvar med borrspets används för att fästa beslagen.

Med ett S-rör flyttar montören ut rören en smula från väggen, innan han bryter igenom väggen till det sista rummet på denna linje. Det finns - som du märker - många sätt att dra rören på, och det kan montören förklara för dig.

Röret skruvas fast i hålkanten när det kommit fram till slutrummet. Först monteras en fläns på röret och det är flänsen som fästs i väggen. När alla skarvar är täta, så att det inte kommer ut fuktig luft i väggen, sätts ventilen fast och justeras.

Väggen undersöks med detektor för att se om det finns rör eller kablar i den innan det är dags att borra. Här ska montören sätta en ventil i trapphuset mellan bottenvåningen och källaren.

Hålet tas upp med hålsåg. Teknik i all ära, men vi borrar ändå försiktigt och drar ut hålsågen då och då för att se att det inte finns något i vägen. När centrumborren gått igenom, borrar vi från den andra sidan.

När hålet är klart sätts en ram fast i det med skruvar genom flänsen. Här sitter det redan hållare för ventillocket, som lätt kan sättas på plats.

Ventilen är ett överluftsdon. Ett undertryck i källaren förhindrar att dålig lukt tränger upp i huset. I stället sugs luft genom ventilen ner i källaren och vidare till aggregatet på vinden, där man tar tillvara värmen innan luften blåses ut.

Det går at dölja rören under källartaket, om man inte tycker om utseendet på dem. Här snickrar vi lådor av reglar och gipsskivor. Det är ganska lätt, men vänta med att dölja rören tills du vet att alla skarvar är täta och att systemet fungerar.

Reglarna kläs med gipsskivor och alla skarvar spacklas igen. Här är det endast små ytor, och risken för att det bildas sprickor mellan skivorna är små. Mellan vägg och skivor och mellan tak och skivor fogas med elastisk akrylfogmassa.

Efter spackling och målning syns inte rören, och lådorna som döljer rören är mycket diskreta. Det gick alltså att dra rör ”osynligt” genom ett rum. TIPS: Det kan vara en fördel att montera en inspektionslucka någonstans.

Rören från aggregatet dras till närmaste gavel. Det är mycket besvärligt att dra rör upp genom taket. Hålen i gaveln tas upp med hålsåg eller sticksåg. Markera med hjälp av bottenplattan som ska vara på utsidan.

På utsidan av gaveln monteras en bottenplatta. Den fästs med rostfria skruvar direkt i gaveln, som här är av trä. På plattan finns flänsar som håller fast rören.

Huven klickas eller skruvas fast på bottenplattan. Huven är det enda synliga beviset utanför huset för att du har installerat en värmeåtervinningsanläggning. Eftersom huven finns i flera färger kan du säkert hitta en som passar till fasaden.

Hela anläggningen är klar, och nu återstår inget annat än att ansluta anläggningen till elnätet. Det görs genom att sätta stickproppen i uttaget. Därefter sätter montören igång med intrimningen.

Montören mäter temperatur och luftström vid samtliga ventiler medan han justerar systemet. Men han litar inte enbart på sina instrument. Han känner efter om det drar när man öppnar en dörr eller om det uppstår någon annan störning.