19 murar-tips till putsade väggar

För små verktyg gör arbetet besvärligt och långsamt. Om du ska dra ut bruk på en stor yta bör du därför satsa på att använda en stor stålbräda. Det kräver krafter att påföra ett tjockt skikt, så det är en fördel att använda två händer på brädan. Dra ut bruket i rikliga mängder och se till att det når ända in och kommer åt i botten på alla fördjupningar.

En jämn botten är helt avgörande för att uppnå en enhetlig yta. Hål och sprickor ska därför fyllas med bruk.

Använd en murslev eller en fogslev som passar i storleken så att du kan pressa in bruket ordentligt i fördjupningarna. Använd dessutom ett bruk med samma hårdhet som murverket eller en aning svagare.

För gjutna underlag, som sockeln, ska du använda ett rent cementbruk. Till moderna, hårt brända stenar ska du använda ett kalkbruk med cementtillsats. Ska du täta ett hål i ett äldre och förhållandevis mjukt murverk är ett rent kalkbruk att föredra.

En nymurad vägg innehåller mycket fukt och fukten måste bort innan du putsar ytan. Det tar flera månader för fukten att tränga ut ur sten och bruk, och tätar du för tidigt riskerar du att frosten får putsskiktet på yttermuren att spricka och falla bort. Låt väggen torka under ett års tid och vänta med puts-skiktet tills temperaturen har smygit sig upp över 5 grader.

När ditt bruk har satt sig så mycket att du kan bearbeta det utan att trycka in det, slätar du ut ytan med filtbrädan. Brädans skumgummi ska vara så fuktigt att det inte suger till sig vattnet i bruket, men det får inte vara så blött att bindemedlet tvättas bort. Putsen arbetas in med lätta cirkelrörelser. Arbeta inte in den för hårt - endast tillräckligt för att dra runt med det översta skiktet. Fortsätt tills ytan är jämn och använd hellre tid än kraft.

Genom att stötta hörnet med en stödbräda kan du undvika att trycka ut bruket runt samma hörn. Brädan hjälper dig dessutom att hålla reda på tjockleken och filtningen så att hörnet blir helt skarpt.

Spika eller skruva fast brädan tillfälligt. Där det går kan du nöja dig med att spänna fast brädan med ett par skruvtvingar.

Ska du putsa på båda sidor om hörnet får du arbeta på en sida åt gången. Låt bruket sätta sig innan du flyttar brädan till den andra sidan och upprepar proceduren.

En tumregel lyder: ”När underlaget är bra sitter bruket kvar.” Har du problem med att få bruket att sitta kvar på väggen eller innertaket beror det därför ofta på ditt förarbete. Du bör därför alltid försäkra dig om att botten är fast och ren innan du beväpnar dig med murslev och putsbräda. I övrigt ska du dessutom komma ihåg att vattna underlaget. Vattna inte så att det svämmar över, men tillräckligt för att underlaget inte ska dra ut fukten ur ditt nya bruk.

Så skulle en minnesregel kunna lyda när man ska bygga upp ett täckande putsskikt.

I regel byggs en putsad vägg eller sockel upp i tre skikt med en avtagande mängd bindemedel och en finare och finare struktur för varje skikt som påförs. Det säkerställer både en god vidhäftning och ger fukten möjlighet att avdunsta.

Innerst läggs ett ganska tunt vidhäftningsskikt med grova korn (4-8 mm) och mycket bindemedel - i synnerhet cement. Skiktet ska fungera som ett underlag som nästa skikt kan vidhäfta till. I mitten ligger den grova putsen som riktar upp och fyller ut - vanligtvis i ett skikt på 4-12 mm med korn som har storleken 0-2 eller 0-4 mm.

Det yttersta skiktet kallas finput-sen. Den innehåller mindre bindemedel och har ofta en kornstorlek på ned till 0-1 mm. Det är den fina kornstorleken som gör det möjligt att putsa ytan helt slät - precis som när man gör med en ny sockel.

För att styra tjockleken och riktningen på putsskiktet kan du sätta upp riktbrädor på väggen. De sätts upp med högst två meters mellanrum innan du påför putsen.

Riktbrädorna består av lister som passar väggens höjd och tjockleken på puts-skiktet. Riktbrädorna ska sitta lodrätt och spikas fast tillfälligt eller limmas fast ordentligt med bruk.

Du kan idag få ett hav av bruksblandningar. En av dem är multiputs, som i motsats till vanligt bruk kan vidhäfta till de flesta underlag - även släta, keramiska plattor. Men innan multiputs påförs på plattor, målade ytor och andra släta och täta ytor, ska botten både vara ren och fettfri. Börja med att tvätta området med grundrengöring och skölj ordentligt efteråt med rent vatten.

Det går utmärkt att köpa sand, cement och kalk var för sig och blanda till bruket själv. Den lösningen väljer man vanligtvis för stora arbetsuppgifter då det kan spara pengar. För de flesta reparationer och mindre putsuppgifter är det lättare och säkrare att köpa ett färdigblandat bruk.

Vid innertaket och golvet, och där de putsade områdena stöter på andra hinder, samlas en del av det bruk som tas bort med brädan när du putsar och filtar.

Det bästa sättet att avlägsna det överflödiga bruket på, och skapa en helt skarp övergång, är att försiktigt skära av överskottet med kanten på en murslev eller fogslev. Gör du en liten fördjupning med fogsleven måste du därefter putsa med putsbrädan.

Det mest effektiva sättet att ta bort överflödigt bruk på är att dra bort det med en lång, rak bräda eller rätskiva.

När det har tryckts ut så mycket bruk på din vägg att det fyller ut utrymmet mellan riktbrädorna, rättar du till ytan med kanten på en bräda eller en rätskiva. Brädan eller rätskivan trycks tätt in mot riktbrädorna och dras i sicksack-rörelser nedifrån och upp. Hittar du håligheter i putsen under arbetets gång fyller du upp dem med bruk, och avjämningen upprepas enligt samma princip. När putsen är helt plan och alla håligheter har fyllts ut, tas riktbrädorna bort. Fyll därefter ut spåren efter riktbrädorna med bruk och släta försiktigt till med en putsbräda.

Det är inte många som har tålamod att kalka sina murverk, även om det ger en snygg och genuin avslutning ovanpå kalkputs. Det går nämligen både snabbare och lättare att måla, men man ska försäkra sig om att färgen är lämplig för murverk och släpper ut fukten.

När man ska lära sig att putsa är det lika bra att ställa in sig på att allt inte hamnar på väggen utan på golvet eller marken. Men du behöver inte misströsta.

Lägg i stället en platta intill väggen och återanvänd det som inte sitter kvar. Innan du vet ordet av sitter putsen kvar och plattan behövs inte.

Gipsbaserat bruk är ett lätt och snabbt alternativ till de kalk- och cementhaltiga bruken. Men bara inomhus.

En av gipsputsens stora fördelar i förhållande till kalk- och cementbruk är att den inte bildar spänningar och därför inte ger upphov till sprickor när den torkar och härdar. Det betyder att gipsputsen kan påföras i skikt på ända upp till 5 cm.

Gipsputs har fördelen att den binder till många material - även där underlaget är av olika slag. Du behöver därför inte börja med ett tunt vidhäftningsskikt. Putsen är lätt och enkel att påföra med en stålbräda eller en bred spackel. När den har fäst tillräckligt fuktas ytan så att den kan filtas som ett helt vanligt kalkbruk. Undvik att blanda mer än vad du hinner påföra inom 20 min.

Extra tjocka skikt förstärks med armeringsnät, och utvändiga hörn förstärks med skenor för att undvika skador.

För mindre uppgifter går det bra att använda en visp på borrmaskinen, men för större ytor är det nödvändigt att använda en omrörare eller visp som kan hantera större mängder bruk.

När du ger hörnet den sista finishen med puts- och filtbrädan ska du arbeta i cirkelrörelser inifrån väggen och rakt ut över kanten. Se till att putsen är relativt fast. Arbeta med lugna rörelser utan att trycka för mycket.

Genom att arbeta inifrån och ut på bägge sidor får du ett snyggt, skarpt hörn. Om du arbetar i motsatt riktning riskerar du att bryta av hörnet.

Det innersta skiktet, vidhäftningsskiktet, bryter mot gängse regler. Oavsett om underlaget är mjukt eller hårt används cement som bindemedel i vidhäftningsskiktet. Även om skiktet ska vara tunt, bör det vara grovkornigt.

Vidhäftningsskiktet har nämligen endast till uppgift att binda och se till att nästa skikt kan fästas på något. För att försäkra sig om att det blir kvar ska det vara så tunt att det följer underlaget och inte stänger in fukt.

Det är sulan på filtbrädan som tillsammans med tekniken avgör hur tjockt putsskikt du lämnar kvar på muren. Filtbrädor med hård skumplast ger ett tunnare skikt, medan en tjock, mjuk svamp ger ett mer täckande resultat.