Förberedelserna är viktiga för att till bästa möjliga resultat, särskilt om du, som här, har ett ojämnt betonggolv som samtidigt måste ha ett fall mot golvbrunnen. Notera att ju större klinker du använder, desto större krav på underlaget.
De här klinkerplattorna är 33x33 cm stora. Det betyder att golvet måste vara fullständigt slätt. I det här rummet är övergången mellan vägg och golv rundad – en så kallad hålkäl.
Rundningen måste knackas bort så att sockelplattorna ska kunna fästas. Muraren använder en 10 kilos borrhammare och två olika mejslar. Plattsättaren börjar med grovarbetet, då använder han spetsmejseln. Den närmast kilar sig fast i betongen och knackar bort större bitar.
När grovarbetet är klart växlar plattsättaren om till en plattmejsel för att rätta till kanten. Slutligen borstar plattsättaren rent och använder sin handmejsel för att få bort de sista delarna.
Nu ska golvet få ett riktigt fall. Här ska det vara omkring 1 % fall mot golvbrunnen, det vill säga 1 cm per meter. Plattsättaren använder ett vattenpass för att ta ut golvets fall. Där fallet är för litet eller går åt fel håll pallar han under vattenpasset med några bitar klinker.
LÄS OCKSÅ: Bilningshammare till det tunga arbetet
Förutom ett riktigt fall mot golvbrunnen ska golvets ytterkanter ligga på samma höjd runt om väggarna. När plattsättaren har tagit ut fallet limmar han fast klinkerbitarna med lite golvfix.
De ska användas för att nivellera golvet. Mitt på golvets ena sida finns det en upphöjning som gör det svårt att få rätt fall. Plattsättaren börjar med att markera upphöjningen så att han inte häller ut flytspackel på den av misstag och gör den än högre.
Innan golvspacklet kan föras på ska hela golvet primas med en betongprimer. Den gör att golvspacklet häftar bättre vid betonggolvet. Primerna arbetas in i underlaget ordentligt.
Primer får inte ligga och torka i pölar på golvet. På ett vanligt betonggolv som det här ska primern förtunnas med vatten i förhållandet 1 till 3 innan den påförs golvet. Vi har blandat till rätt mängder i själva dunken. Primern ska torka i rumstemperatur i minst en timme innan golvet kan spacklas.
Man använder omkring 1 liter vatten till 5 kg spackelmassa, men det varierar en del mellan olika produkter, så se till att läsa bruksanvisningen noga. När plattsättaren blandar till golvspacklet börjar han alltid med vattnet och sedan spackelmassan.
Då blir konsistensen mer lättflytande och man slipper klumpar. Plattsättaren börjar med att hälla ut spackelmassa på golvet så långt från golvbrunnen som möjligt.
Även om massan kallas självnivellerande behöver man hjälpa den på traven. Muraren använder en stor och bred murarslev tillsammans med ett vattenpass för att fördela golvspacklet.
Klinkersbitarna som plattsättaren fäste på golvet tidigare fungerar nu som fixpunkter. Plattsättaren lägger upp vattenpasset mot bitarna för att se så att spacklet fördelas med rätt fall.
Plattsättaren ser till att få golvet så jämnt som möjligt. Och den tid han lägger ner här är en bra investering om man ser till slutresultatet.
I rummets ena sida finns det, som vi såg tidigare, en mindre förhöjning i golvet. Här häller plattsättaren inte ut något spackel. När golvspacklet fördelats ska det härda i cirka 12 timmar, innan man kan fortsätta arbetet.Innan plattsättaren börjar lägga ut klinkersplattorna ska den lilla upphöjningen slipas bort.
Här använder vi en vanlig vinkelslip med en special diamantslipkopp, som snabbt och effektiv tar bort ojämnheter. Det dammar och väsnas mycket vid slipningen, så det är viktigt att man använder både hörsel- och ansiktsskydd och se till att det är god ventilation.
När slipdammet lagt sig dammsugs rummet. Klinkersbitarna vi tidigare använde som fixpunkter när golvet rättades av sticker upp några millimeter över golvet, så de måste plockas bort innan vi kan gå vidare.
Antingen kan man bräcka loss bitarna med en mejsel, eller slå sönder dem med handslägga. Nu är underlaget klart och rummets geometri kontrolleras. Det vill säga: om väggarna ligger i rät vinkel mot varandra.
Plattsättaren använder två vattenpass och en timmermansvinkel. Timmermansvinkeln läggs upp mot ett vattenpass och ännu ett vattenpass läggs an vinkelrätt mot det första. Nu mäter plattsättaren avståndet från vattenpasset till väggen och när avståndet är 109 cm i var ände av passet har han väggarn i rät vinkel mot varandra.
Väggen med dörren blir nu utgångspunkten, den vägg som klinkersplattorna ska flukta med. Därför mäter plattsättaren ut samma avstånd från väggen i båda ändarna och slår ett streck som markering emellan dem med hjälp av en snörslå.
Har man inte en medhjälpare som kan hålla snöret kan man hålla fast snöret med en hög klinkersplattor. Mitt i rummet tar plattsättaren ut en markering med hjälp av de två vattenpassen och timmermansvinkeln.
Markeringen görs vinkelrätt mot kritstrecket på båda sidor om det vid exakt samma punkt. Slutligen gör han en markering vinkelrätt över det första strecket med hjälp av snörslån. Strecken är nu i rät vinkel mot varandra. Plattsättaren kontrollerar nu väggen mitt emot dörren.
Här är den en aning skev jämfört med kritstrecken. I ena sidan är avståndet 157 cm till strecket, medan det i andra änden bara är 154 cm. Rummet är alltså inte helt likformigt.
Plattsättaren börjar med att lägga ut klinkersplattor längs markeringarna. För att hålla rätt avstånd mellan plattorna använder han ett 6 mm fogsnöre, vilket är den fogbredd vi har valt här. När alla plattor ligger rätt mäter plattsättaren avståndet från väggen till den näst sista hela plattan. Här är det 56 cm.
För att slippa en smal bit klinkersplatta som avslutning i ena änden delar plattsättaren upp de 56 cm på två plattor – en i vardera änden. Samtidigt drar han ifrån en centimeter i bredd på vardera plattan, för att bära av eventuella ojämnheter i väggen.
Bredden på respektive klinkerplatta ska alltså vara hälften av 56 cm minus en cm, vilket blir 27 cm. Plattsättaren markerar 27 cm på en platta och sågar till den med kakelskäraren.
Nu byter plattsättaren ut den första plattan mot den tillkapade plattan på 27 cm. Sedan flyttar han hela plattraden in mot väggen. Sedan kollar han åter avståndet från väggen till plattan. Här är det gott och väl 28 cm.Samma procedur upprepas i andra ledden.
Åter lägger plattsättaren klinkerplattor längs markeringarna och ser till att avstånden mellan dem blir lika med hjälp av ett fogsnöre.I andra ledden visar det sig att avståndet från väggen till den näst sista hela plattan är 64,5 cm.
Hälften av det minus en cm i vardera änden för att bära av fogar och ojämnheter ger en plattbredd på dryga 31 cm. Eftersom varje platta är 33 cm i fyrkant skiljer det 2 cm, eftersom det här rummet är bredare i ena änden. Därför flyttar plattsättaren provläggningen till den bredaste änden av rummet.
Fogen närmast kritstrecket markeras på golvet. Plattsättaren mäter sedan avståndet mellan den och kritstrecket och sätter av samma avstånd i andra änden av strecket.
