Innan Allan byggde den stora vedboden, låg det ved lite här och där på den stora tomten. Han hade ved under en presenning på gräsmattan. Han hade staplat ved i carporten, och den tog så mycket plats att bilen inte fick rum. Det var då Allan insåg, att om han skulle fortsätta att elda med ved, så skulle han skaffa en plats för förvaring av veden. – I själva verket ska ju en vedbod rymma all ved för två eldningssäsonger, för man lägger ju inte in 10–12 vedklampar varje gång man hämtar lika många i sin vedkorg, säger Allan och förklarar att det är därför som vedboden är så stor. Eller rättare sagt lång. För det var det mest diskreta sättet att bygga en vedbod på i Allans trädgård. Vedboden, som har tre ingångar, består av fyra förvaringsmoduler. Varje ingång är så bred att man kan köra in med en skottkärra. De mittersta modulerna är 120 cm långa medan de två yttre är 80 cm. Och det är också så långt som Allan når med sina händer, när han står i gången vid det yttre rummet. Konstruktionen är enkel. Vedboden består av 16 stolpar, som har grävts ner i den torra sandjorden. Ovanpå stolparna ligger två längsgående hammarband av reglar. Sparrarna, som takbrädorna fästs på, vilar på hammarbanden. Taket är av klinkprofilbrädor, som Allan köpte billigt. Sidorna har klätts två tredjedelar upp med liggande brädor med luft emellan. På så sätt luftas veden och torkar snabbt. På vintern yr det dock in lite för mycket snö, säger Allan. Men sidorna gör att vedboden ser rätt diskret ut.