Underlagstaket - en viktig del av ditt hus

Plastfolier till underlagstak har dåligt rykte. De första typerna som kom var nämligen av dålig kvalitet och höll inte så länge och det orsakade en del fuktskador. I dag är plasten armerad och har lång hållbarhet och ger en rätt snabb och billig takläggning.

Flera av de första plasterna till underlagstak var visserligen armerade och det fanns både klar och färgad plast. Men plasten höll inte så länge utan sprack och därmed var den värdelös för sin uppgift. Resultatet blev att flera tak drabbades av fuktskador och därför var det nödvändigt att lägga om hela taken. Det var både dyrt och besvärligt att ta bort takbeläggningen bara för att byta ut underlagstaket. Så är det inte längre.

En modern armerad plastfolie säljs med en garanterad hållbarhet på 30 år och det finns t.o.m. diffusionsöppna folier. Men erfarenheten av de diffusionsöppna folierna är att de inte kan leda bort så mycket fukt som man önskar och därför är det nödvändigt att komplettera den diffusionsöppna folien med ventiler i utrymmena under taket. Alltså precis som för diffusionstäta tak.

Ett annat problem med ett diffusionsöp-pet tak är att det kan bildas is på det i sträng kyla och då försvinner den diffunderande effekten. Slår vädret om så mycket att det blir plusgrader så smälter isen på folien och rinner ner på takstolar och andra delar i takkonstruktionen.

Det går rätt snabbt att lägga underlagstak av oljehärdad masonit (board, träf berskiva). Det blir nästan inget spill och skivorna bidrar till att göra takkonstruktionen styv. De är ett lättlagt och prismässigt intressant alternativ till fast tak av råspont och takpapp.

Underlagstak av board (alltså träfiberskivor som t.ex. masonit) är diffusionsöppna och kan suga upp en hel del fukt via undersidan. Ovansidan är oljebehandlad och kan inte suga. Vatten som träffar ovansidan rinner bort. Det är enkelt och går snabbt att lägga träfiberskivor på takstolarna, där de fästs med ströläkt. För att skivorna inte ska bilda glipor i skarvarna används speciella krokar eller spännen.

Det är nödvändigt att komplettera med plastfolie t.ex. längs anslutning mot andra byggnadsdelar. På andra ställen som vid takfoten måste man komplettera med plywood och takpapp för att få det vattentätt.

Vid isolering måste man avsluta så att det finns en luftspalt på minst 50 mm mot underlagstaket. I annat fall finns risk att skivorna böjs och lägger sig på isoleringen. Om en skiva har sugit fukt på undersidan och kommer i kontakt med isoleringen, så avger den fukten till isoleringen. Det är ungefär som när man petar på en våt tältduk från undersidan. Fukten kan därefter söka sig vidare till delar av takkonstruktionen och då åstadkomma allvarliga fuktskador.

Om du vill att ditt underlagstak ska hålla lika länge som takbeläggningen, så ska du välja ett bärande underlagstak av råspont, plywood eller spånskiva. Ett sådant är starkt, gör byggnaden vindstyv och håller lika länge som dina takpannor.

Det fasta underlagstaket kan läggas av råspont 17-22 mm tjock, fuktbeständiga spånskivor eller plywood. Inte nog med att det är fast och stadigt - det är också bärande och gör takkonstruktionen vindstyv.

Även om det går rätt snabbt att lägga råspont, så tar det lite längre tid än att lägga skivor. Å andra sidan får man nästan inget spill när man lägger brädor.

I Sverige är råspont av gran nästan "standard" och det har flera förklaringar. Taket blir så styvt och starkt att det tål snölaster även utan takbeläggning. Gran har dessutom en förmåga att suga till sig fukt och släppa den vidare, vilket gör att underlagstaket "andas". De fuktbeständiga spånskivorna (och skivor av osb och plywood) är tätare och mer utsatta för angrepp av mögelsvamp.

Men även om råspont av gran kan andas (liksom standardskivor av plywood) så är taket tätt eftersom det är klätt med takpapp. Det innebär att vindsutrymmet ska ventileras, både via takfoten och via ventiler i gavlar och själva taket. Isoleringen ska ligga minst 50 mm från undersidan av taket för att ventilationen ska fungera som den ska.