19 tips om lim som fastnar

Lim kan hålla ihop nästan vad som helst. Det gäller i stort sett alla material, även sådana som du för endast några år sedan inte kunde foga samman utan att skruva eller använda svets.

Här får du 19 fantastiska tips om hur du i dag kan få ännu större glädje av de nya superlimmen.

Klicka på länken och kom direkt till avsnittet längre ned i artikeln.

När du limmar porösa ytor bör du låta limmet tränga in i 3-10 minuter innan du spänner ihop arbetsstyckena. För om du genast pressar ihop delarna och sätter dem under tryck, är det stor risk att mycket av limmet pressas ut och därmed inte gör någon nytta.

För att skruvkapsylen inte ska fastna på limtuben, torkar du bort spillt lim och fördelar sedan ett par droppar matolja på gängorna innan du sätter tillbaka skruvkapsylen.

Man får ibland rådet att tillsätta extra härdare i tvåkomponentslimmer, om man vill att det ska härda snabbare. Det ska man inte! Resultatet blir bara att limmet blir för hårt och därmed limmar det dåligt. För lite härdare orsakar också en svag limfog. Stark limfog får du om du följer anvisningen på förpackningen.

För att lim som pressas ut inte ska limma ihop allt på arbetsbänken, kan du skydda ytor runt arbetsstyckena med tunn plastfolie. Det är framför allt pulim som flyter ut när det börjar bubbla. Du kan använda hushållsfolie men köp hellre en liten rulle med maskeringsplast i färgaffären för ett par tior. Har du ingen plast hemma går det bra även med bakpapper eftersom det har oljeaktig yta.

--

Du kan aldrig vara för noggrann i ditt förarbete när du ska limma. Gör alltid en provmontering, men nöj dig inte med att bara hålla ihop delarna. Nej, spänn fast med tvingar så ser du om de är tillräckligt stora, om de kan fördelas som de ska och om de får fäste. Om tvingarna är stora kan vikten få dem att förskjuta arbetsstyckena. Har du en pensel eller spackel att fördela limmet med? Har du plasthandskar? Har du en fuktig trasa att torka upp limspill med? När du väl börjat limma är det svårt att lösa den typ av problem vi skisserar.

Det är lättast att limma trä om ytorna på arbetsstyckena är nyslipade eller nyhyvlade. Då förvinner fett och smuts och ytan blir slät, vilket gör att limmet binder bra. Visst kan du limma ojämna ytor, men om det samlas lim i grova slipspår eller spår från en maskinhyvel, får du inte en lika stark limfog.

De två limytorna bör passa ihop. Visserligen fyller både vitt trälim och löddrande pu-lim ut ojämnheter, men styrkan i limfogen blir inte så hög. Orsaken är att lim - märkligt nog - inte fäster så bra på lim. Det gäller dock inte alla lim. Epoxilim har enorm inre styrka och ger starka limfogar även om de är tjocka. Flera moderna gummifogmassor limmar ihop föremål mycket hållbart, även om ytorna är skrovliga och inte passar perfekt ihop.

Lim härdar normalt på ett dygn eller kortare tid, och därefter kan du belasta limfogen för fullt. Men låg temperatur kan förlänga härdningstiden - på samma som kyla försenar nästan alla kemiska processer. De flesta lim är gjorda för att härda vid 20 grader och det ger dig tillräckligt med tid att finjustera arbetsstyckenas placering innan limmet härdar. Om det bara är 5 grader tar härdningen lång tid, och då måste delarna sitta i press enlängre tid. Vid fryspunkten är det risk att härdningen upphör. Det finns dock särskilda vinterlim som härdar i minusgrader.

Du ska alltid ha ett par trasor i beredskap, så att du kan torka bort det våta limmet från fingrar, verktyg och limfog. När limmet härdat kan du tvingas skrapa eller slipa bort det. Trälim tas bort med vatten, pulim med sprit och pumassa med lacknafta. Epoxi och kontaktlim tas bort med aceton.

Det är ett missförstånd att man inte kan limma ändträ. Visst kan man det, och vi vet ju att lim fäster bra på planhyvlade och finslipade ytor. Låt bara träet få lov att suga lite innan delarna trycks ihop. Ofta är belastningen för stor på sådana limfogar. Det beror dels på att limfogen är liten, dels utsätts den för vridningar. I ändträ förstärker man därför limfogen med dyckertar, skruvar eller pluggar. Det beror alltså inte på ändträet utan att det utsätts för belastning.

Vitt trälim: PVAc-lim (snickarlim) är det vanligaste limmet för trä, papp och kartong. Limmet ska användas inomhus, tål lite fukt men är inte vattentätt. Det stelnar efter 20 minuter och då kan tvingarna tas bort. Men vänta helst 12 timmar.

Vitt utomhusträlim: Fukttåligt PVAc-lim märkt ”ute”. Målas limfogen över så skyddas den ytterligare mot fukt. Används till utemöbler som tas in över vintern.

Vitt vinterträlim: Limmet innehåller en smula ”frostskyddsvätska” som gör att det kan användas i kyla. De limmade föremålen bör inte användas utomhus.

Trälim, marin: Beteckningen ”marin” talar om för oss att limmet är vattenfast. Kan användas till utemöbler, stolpar, staket, flaggstänger, träbåtar, åror etc. Limfogen bör målas.

Barnlim: Lim för barn. Det smakar inte så gott, men det är ofarligt för barn att få det i munnen.

Polyuretanlim: Kallas mest för pu-lim. Ett mycket starkt och vattenfast lim som främst används utomhus, t.ex. till utemöbler, stolpar, staket, flaggstänger, träbåtar, åror etc. Limmet härdar när det kommer i kontakt med luftens fukt. Det är främst i början av härdningen som limmet bubblar upp. Delarna ska spännas ihop hårt med kort avstånd mellan tvingarna, för annars pressas de isär och du får en porös skumfog. Tvingarna kan tas bort efter 4-8 timmar.

Foglim: Foglim är exempelvis polyuretanfogmassa och TEC7-fogmassa, som båda härdar till gummikonstistens. De limmar fantastiskt på alla hårda material som är rena och avfettade. Limmar metall mot metall och trä mot trä men även metall mot plast, metall mot glasfiber, trä mot glas osv. Före limning ska ytorna torkas av med aceton. Foglim är så starkt att delarna inte kan tas isär utan att de går sönder.

Kontaktlim: Kontaktlim läggs på med spackel eller tandspackel på båda föremålen. Därefter ska limmet torka tills ytorna blir fingertorra. När delarna pressas ihop hugger limmet direkt och du har ingen chans att justera delarnas placering, så det gäller att vara noggrann. Limfogen blir lite tjockare än med andra lim. Limmar allt utom föremål som har feta ytor, t.ex. vissa plaster.

Tvåkomponentslim: Det är alltid lättast att använda ett färdigt lim, men till vissa jobb är tvåkomponentslim bättre. Även dessa kan i dag fås utan organiska lösningsmedel. Mest känt är antagligen Araldit. Det blandas av härdare och lim och ger en vattenfast fog. Limmet kan användas på nästan alla material. Ett gott råd är att hålla styr på de två skruvkapsylerna. Sätts de fel härdar allt lim på en gång.

Epoxilim: Ger mycket stark och vattenfast limfog, tre-fyra gånger starkare än andra lim. Kan användas till nästan alla material. Kräver inte exakt justerade arbetsstycken. Efter härdning kan limmet slipas och bearbetas.**