Plattorna glider isär
Över åren har stenarna vandrat ut mot den mjuka marken till vänster, då det inte finns någon kantsäkring. Vissa stenar är omöjliga att ens se vilken rad de hör till. Men alla är kvar, räkna själv!
EFTER 1 ÅR
EFTER 5 ÅR
EFTER 10 ÅR
EFTER 15 ÅR
Så bygger du upp din uppfart korrekt
1. Lera komprimeras när all mull är borta.
2. Fiberduk läggs ovanpå leran.
3. Singel dränerar vattnet.
4. Bergkross bildar en stabil grund.
5. Sättsand rättar sig efter plattorna.
6. Plattor eller sten med 3-5 mm breda fogar.
7. Fogsand tätar mot vatten i fogarna.
Beläggningen måste följa några få regler:
• Alla lager måste komprimeras ordentligt (utom sättsanden). På en uppfart behöver du en markvibrator på runt 200 kg.
• Vattnet ska ledas undan med ett fall, så det inte sjunker ned och försvagar bärlagret.
• Lagret med sättsand ska vara tunnt och jämnt, därför ska den komprimerade bergkrossen skilja sig max. 1 cm från det slutliga ytskiktet.
• Kanterna säkras, så att plattor/sten inte glider. Oftast gjuts större stenar fast.
Djupa körspår
Symptom: Det är omöjligt att undgå att vikten av otaliga bilar med åren pressar ned beläggningen en smula.
Men bildas spåren snabbt, eller blir väldigt djupa, så är det något som inte stämmer i underlaget. Och det blir värre med tiden. Ofta samlar spåren vatten som sipprar ner och gör underlaget mindre stabilt, och då tar problemen fart.
Trolig orsak: Problemet kan ha olika orsaker. Om beläggningen rör sig ut mot kanten på grund av bristande kantsäkring eller sjunker på grund av fukt, så ger ytan med sig mest där belastningen är störst. Men ligger beläggningen bra i övrigt är det underlaget som är för svagt. Det kan bero på att det porösa övre jordskiktet inte grävts bort helt, eller på fukt, som ett lager makadam skulle ha dränerat undan.
Men den vanligaste orsaken är ett för tjockt förstärkningslager mellan det bergkrossen och plattorna, eller att en för liten markvibrator har använts. Där du vid ett terrassbygge kan klara dig med en maskin på 80-100 kg, kräver uppfarten en tung variant på 200 kg - till vanliga bilar. Tyngre bilar kräver tyngre prylar!
Lösning:
Du kan försöka ta bort plattorna i spåren och fylla på med extra sättsand, och det kommer lösa problemet för en tid. Den permanenta lösningen är att ta bort sten och sättsand, fylla på med bergkross och komprimera med en tyngre maskin och jämna till det innan du lägger ett tunnt lager sand, 2-4 cm, och sedan på med plattorna.
Plattorna ligger lägre än brunnen
Symptom: När brunnslocket sticker upp över beläggningen är problemet inte bara att vi kan snubbla över det. Vattnet skulle ju rinna ner i brunnen, och det är nu omöjligt.
Det kan göra att vattnet sjunker ner i beläggningen och försvagar den, och då blir problemet ännu större: Beläggningen sjunker längre och längre ned i förhållande till brunnen.
Trolig orsak: Bärlagret har varit för svagt, så att beläggningen har sjunkit.
Kanske blev det inte tillräckligt komprimerat, eller så grävdes det inte djupt nog. Är den porösa jorden kvar, och blev musgångar och myr-bon inte komprimerade kan gruset inte hindra att beläggningen sjunker.
Lösning:
Du kan ha tur att under laget med tiden komprimerats så pass att det räcker att ta bort sten och sättsand på hela uppfarten och fylla på med mer bergkross. Annars får du göra om från början.
Små tillfälliga fördjupningar
Symptom: Beläggningen har sjunkit i ett mindre område, som inte är särskilt belastat. Ofta brukar en sådan fördjupning samla sand eller bli angripen av alger.
Trolig orsak: En typisk orsak är att gruset har haft en fördjupning här. Det har i första omgången blivit avjämnat med ett tjockare lager sättsand, men det håller inte i längden. Om fördjupningen samlar vatten brukar det ofta sippra ner och försvaga under laget ytterligare.
Lösning:
Med lite tur löser du problemet genom att lyfta stenarna, fylla på med sättsand, och lägga tillbaka stenarna. Ytan kommer att vara svagare, men då upprepar du bara lagningen igen vid behov. Är det riktigt illa, måste du ned och fylla på bärlagret.
Stora fördjupningar
Symptom: Det är riktigt illa om beläggningen omotiverat sjunker i områden som inte är belastade. Det osar av slarv på ett helt annat sätt än när bilen trycker små spår i ytskiktet, och det kan du bara rädda genom att göra om allt från början.
Trolig orsak: När ytskiktet rämnar, är det någonting galet långt ner. Här kan det bero på att inte tillräckligt med lös jord grävts bort, eller att det inte har lagts singel i botten. Bärlagret blir inte dränerat, och när det blir fuktigt blir det nästan som mjuk lera. När fördjupningen sedan växer blir det bara värre och värre.
Lösning:
Gör om från början.
Jord och gräs över kanten
Symptom: Beläggningen invaderas från sidorna av gräs och jord. Det smutsar ner, kan ge fläckar, och är inte vackert att se på.
Trolig orsak: Beläggningen är lagd för lågt. Om den inte från början är lagd med sitt ytskikt 2-3 cm högre än angränsande gräs och rabatt, kommer ogräset snabbt att leta sig in över den. Särskilt då beläggningar med tiden ofta sjunker en smula. För att få plattorna att ligga så pass högt, ska de faktiskt ha ytskiktet upp till 5 cm högre än omgivningarna innan du slutligen går över dem med markvibratorn.
Lösning:
Har det redan hänt är den enklaste lösningen ofta att sänka nivån på rabatten.
Knäckta plattor
Symptom: Plattor eller sten knäcks där bilarna kommer körande.
Trolig orsak: Plattorna eller stenarna har varit för tunna och svaga. Ju större de är, desto tjockare ska de också vara för att kunna hålla för belastningen från bilar, så fråga om de är beräknade till att ligga på en uppfart eller om de är gjorda för att ha på terrassen när du köper dem. Om det bara är en enda platta som knäcks har den kanske haft för dåligt stöd underifrån.
Lösning:
Byt ut plattorna.
Alger/fuktiga socklar
Symptom: Om det växer alger på din beläggning så kommer den bli ful och hal att gå på. Och om det även växer alger på husets sockel har du kanske dessutom fuktskador inne i huset.
Trolig orsak: Vattnet leds inte undan på ett bra sätt.
Alger i uppfarten kan bero på att den har satt sig lite, men växer det in mot husväggen är det ett allvarligt fel i planläggningen. Vatten från beläggningen ska alltid ledas bort från huset. Står huset lägre än vägen och uppfarten, se till att vattnet leds till ett rör som kan leda det bort från sockeln.
Lösning:
Beror mycket på förhållanden. Du bör försöka lyfta beläggningen närmast huset, eller kanske ersätta den med ett fält av skärvor eller på annat sätt ge vattnet en chans att sjunka undan utan att skada sockeln.
Bulor i beläggningen
Symptom: Det är något fel när stenarna reser sig upp ur beläggningen, och du riskerar att snubbla över dem.
Trolig orsak: Rötter från ett träd har brett ut sig och skjuter upp beläggningen underifrån.
Lösning:
Ta bort stenarna på platsen, såga av roten, och lägg tillbaka kross, sand och sten i rätt höjd.
Stenarna glider åt sidan
Symptom: Detta problem ser du då och då, om inte alltid så här tydligt. Plattorna ligger inte i de täta, jämna rader som de bör vara lagda i. Vad är det som hänt egentligen?
Trolig orsak: Här saknas en kantsäkring, och då har stenarna glidit ut mot sidorna. Även de snyggaste nya beläggningarna saknar ofta kantsäkring, och symptomen tar du inte fel på efter några år. Även om breda fogar ofta kan synas mitt på uppfarten är det i kanterna det går snett. Långsamt har stenarna glidit längre och längre ut. Det kan hända när det inte finns stöd i sidorna som hindrar det. Kantsäkringen byggs genom att man gjuter fast de yttersta stenarna. Ofta används större sten i kanterna. Det har den fördelen att det blir lättare att göra beläggningen lite högre än marken bredvid.
Lösning:
Griper du in i tid kan du rädda det med lite punktreparationer och sedan genom att göra en kantsäkring. Är problemet utbrett kan du hoppas att underlaget trots skadorna är så plant att du kan flytta stenarna, kantsäkra och sedan jämna till sättsanden och lägga tillbaka stenarna.
