Ny beläggning suger upp regnvattnet

• Lägre risk för översvämningar. Ju större del av regnet vi kan hålla kvar inne på vår egen tomt, desto mindre vatten behöver brunnarna ta emot, och risken för översvämningar vid skyfall minskar.
• Mindre föroreningar. Om avloppsnätet överbelastas hinner inte reningsverken med, och avloppsvatten från toaletter och industri leds orenat ut i havet.
• Färre offentliga utgifter. Avloppsnätet behöver inte byggas ut i alls samma utsträckning om var och en tar hand om mer av nederbörden.
• Mer grundvatten. Rent grundvatten är guld värt. Genom att leda ned nederbörden i marken istället för att leda ut den i havet hjälper du till att bevara och förnya den värdefulla resurs som vårt dricksvatten är.

Även om du täcker underlaget av dränerande grus med klassiska massiva plattor eller beläggningssten, kan du lätt skapa en sugande beläggning. Vattnet leds runt de täta betong stenarna ner genom fogarna, som görs breda och fylls upp med samma sorts dränerande grus som plattorna läggs i.

Fogarna ska utgöra minst 10 procent av ytan för att leda undan kraftiga regn lika snabbt som regnet faller. Du kan säkra de breda fogarna genom att lägga plattorna med särskilda fogkryss, du kan ha långa trälister som avståndsklossar - eller lägga stenarna förskjutna på annat vis, så att det uppstår regelbundna hål.

Fogarna fylls bara upp till 2 cm från ovansidan, innan beläggningen komprimeras med en jordstamp, först därefter fylls fogarna upp helt. Därmed slipper du att de grova kornen hoppar upp under jordstampen och mosas, vilket blockerar fogarna.

Det senaste inom dränerande beläggningar är att det inte bara är gruslagren som för vattnet ned, utan även själva plattorna. De dränerande stenarna finns redan på flera stora offentliga parkeringsplatser och cykel- och gångbanor, och den porösa betongen kan gjutas i nästan alla former som klassisk, tät betong. Du kan lägga plattor på din terrass, och du kan lägga herrgårdssten som vanligt på det dränerande gruset på uppfarten.

Fördelen med denna sortens beläggning är att du kan lägga en dränerande beläggning som är tillräckligt jämn för att cyklar, rullskridskor och stilettklackar ska kunna ta sig fram, och du behöver inte breda fogar för att beläggningen ska bevara sin dräneringsförmåga. Å andra sidan måste ytan borstas med jämna mellanrum för att säkerställa att porerna inte tätas av jord, löv osv.

Bygger du din dränerande uppfart med ett ytskikt av gräsarmeringssten får du snart ett överraskande problem: Du kommer att få svårt med att skapa den gröna beläggning som är den ursprungliga tanken bakom gräsarmeringsstenarna.

Men till att börja med kan vi slå fast att gräsarmering är helt perfekt att bygga en sugande beläggning av med dränerande grus. Stenarna skapar stora öppningar, som leder regnet ner i det dränerande bärlagret när de fylls med dränerande sättsand.

Problemet jämfört med en grön beläggning är att du gott kan odla gräs i det dränerande bärlagret, men ytskiktet torkar så snabbt att gräset inte kan överleva. Lösningen kan lustigt nog vara att investera i gräsarmeringssten av dränerande betong. Även om den också är dränerande kommer den att kunna hålla så mycket fukt att gräset i fogarna överlever under torra perioder.

Den snabbaste och enklaste dränerande beläggningen får du genom att täcka dränerande sättsand med granitskärvor. Genom att gräva bort mulljorden, komprimera 15 cm dränerande sättsand och täcka det med 5-10 cm granitskärvor ger du din bil en torr och praktisk parkeringsplats. Du slipper ta hand om en gräsyta, och du dränerar effektivt efter stora skyfall utan problem.

Du behöver inte ens lägga en fiberduk mellan grus och skärvor för att förhindra att de blandas för mycket. För att få beläggningen stabil ska de faktiskt ha möjlighet att fästa litegrann i varandra.

Skärvornas svaghet är att de aldrig blir särskilt trevliga att gå eller cykla på. Och så ska skärvorna liksom de dränerande fogarna - och de sugande betongplattorna - hållas fria från jord, löv, barr och annat som kan täta de mikroskopiska porerna som ska leda vattnet ned genom det övre skiktet.