1. Förborra
Det bästa är att helt undvika synliga skruvar på terrassens ovansida, men synliga skruvar utan proppar är ju faktiskt den lättaste, snabbaste och vanligaste fästmetoden.
Väljer du synliga skruvar ska du ta dig tid att förborra, så att du kan försänka skruvarna. Då undviker du att skruvarna flisar upp träet och skapar sprickor, så att trävirket kan suga upp vatten som en svamp. Hålet ska vara så stort att skruven sluter tätt runt kanterna.
Huvudet ska sitta i nivå med eller lite ovanför ytan, aldrig under. Om det samlas lite vatten ovanpå varje skruv får de blottade fibrerna gott om tid att suga upp det.
2. Luft bakom bjälken
Ofta bärs en eller flera sidor av terrassen upp av en mur, vägg eller sockel på en intilliggande byggnad. För att undvika att det samlas fukt i fogen ska du flytta ut bjälken lite från underlaget när den monteras. Det kan du t.ex. göra med ett par skivor eller 4-6 lager tjärpapp bakom de skruvar som fäster bjälken.
3. Måla innan du monterar
Om din terrass ska målas eller ytbehandlas på annat sätt bör du stryka kanter, undersidor och andra ställen där det är svårt att sedan komma åt innan du monterar brädorna. Inte bara för att det ger ett enhetligt intryck. Träet mår också bäst av att få samma behandling överallt och det ger samma villkor för att ta upp och avge fukt från omgivningen.
4. Välj ett bra träslag av en bra kvalitet
Träslaget är helt avgörande för terrassens hållbarhet, därför att det mesta av träet ligger vågrätt och ofta är plaskvått. Förutom träslagets förmåga att motstå röta och svamp har impregneringen och kvaliteten på varje bräda stor betydelse.
Tryckimpregnerad furu är ett vanligt val. När det gäller de gröna terrasserna av tryckimpregnerat trä är det inte bara träslagets naturliga förmåga att motstå röta och svamp, utan också tryckimpregneringen som avgör hållbarheten. Bra trä med bra impregnering kan hålla i upp emot 50 år.
Gran är också en möjlighet, men om den ska hålla lika länge som grön furu ska du välja en impregnerad variant, t.ex. superwood. Impregnerad gran kostar mer än furu, men impregneringen är mer miljövänlig, du slipper den gröna färgen och hållbarheten är mycket god.
Lärkträ har ett naturligt skydd. Ändå bör du undvika lärk på terrasser, för bortsett från de mest exklusiva kvaliteterna har lärk en tendens att vrida sig och spricka och fransas upp. Träslaget håller dessutom kvar vattnet, det missfärgas snabbt och flisor lossnar.
Tropiska träslag som teak, bangkirai, jatoba och ipé varierar oerhört i pris och utseende och på det sätt träet får patina. Gemensamt för dem är den mörka färgen och den hårda veden, som obehandlad kan hålla i 40-50 år.
6. Skydda ändarna
Du känner till problemet. En staketstolpe som vänder ändträet uppåt mot himlen är sårbar för regn och måste skyddas. Detsamma gäller om stolpen står lite dold under terrassen där vattnet också kan sippra igenom.
På staketet kan man skydda stolparna med ett stolplock eller genom att sned-såga kortänden. Det kan man sällan göra när stolpen helt eller delvis ska bära en bjälke eller en syll. Då kan man i stället skydda ändträet med en bit takpapp eller täta porerna i det med ett vattenfast lim eller med en fogmasa.
7. Plastfötter släpper ut vattnet
När du vill lägga en träterrass ovanpå en gammal stenterrass eller använda stenar som underlag kan du skaffa smarta plastfötter att lägga bjälkarna på.
Plastfötterna fungerar som kilar som gör det lätt att justera höjden, men nog så viktigt är att plastfötterna är utformade så att vatten och fukt inte stängs in mellan dem och träet. De håller den bärande konstruktionen fri från underlaget.
8. Länge leve konstbrädorna
Det mest effektiva skyddet mot röta och svamp på terrassen får du genom att använda trä som i själva verket inte är trä. Det finns terrassbrädor tillverkade av en blandning av träfibrer och ett plastmaterial, så kallade kompositbrädor. De finns i olika kulörer, ofta med en melerad eller fläckig ytstruktur. Brädorna bearbetas på samma sätt som vanligt trä, men är tunga och formstabila och kan inte suga upp vatten och kan inte ruttna. Därför har de en nära nog obegränsad hållbarhet.
10. Håll avstånd i ändarna
De flesta tar hänsyn till att terrassbrädorna arbetar på bredden och att regnvattnet ska kunna rinna bort, och lägger därför inte terrassbrädorna tätt intill varandra, utan med 5-8 mm avstånd mellan långsidorna.
Det är dock lika viktigt att hålla avstånd mellan ändarna på brädorna. Här handlar det om att ge terrassen ett långt liv. Ändträ suger upp vatten betydligt snabbare än sidoträ, men fukt i träet dunstar också snabbare från ändträ. 5 mm luft räcker för att regnvatten inte ska fångas upp mellan ändarna - och gör det lättare att bli av med fukten i träet.
11. Ventilation håller torrt underifrån
De flesta terrasser ligger lite ovanför marken och det ser snyggare ut om man stänger till öppningarna i sidorna. Men luften ska kunna cirkulera under terrassen, så att konstruktionen och undersidan av brädorna ventileras. Håll 5-10 mm avstånd mellan brädorna på sidorna och minst 5 cm mot marken.
12. Använd beslag
Snickarna kan göra eleganta fogar, men under terrassen är det trots allt bättre att använda metallbeslag. Du bryter inte tryckimpregneringen mer än nödvändigt, och medan en träfog nästan alltid är en fuktfälla som håller kvar vattnet, håller beslag mycket ofta ett litet avstånd så att det oundvikliga regnvattnet kan rinna bort och träet kan torka.
13. Terrassbrädornas bästa vänner
Skruvar ovanifrån bildar svaga punkter på terrassen där vatten kan tränga in och förorsaka röta, svampangrepp och korrosion.
Den klassiska lösningen är att sätta i pluggar av trä, men ännu bättre för träet är de beslag av plast eller metall som griper tag i terrassbrädorna från undersidan. De finns i många former, en del enbart till brädor med not, andra kan som de på bilden sättas på alla terrassbrädor. Beslaget skruvas fast på undersidan av brädan, varefter ena änden av beslaget sticks in under brädan intill och den andra skruvas fast i underlaget. Förutom att eliminera problemet med sårbara hål på ovansidan ger beslaget god ventilation på undersidan och låter brädan röra sig fritt på bredden.
14. Bra avstånd mellan brädorna
När du bygger upp ett terrassgolv ute i det fria, ska brädorna i motsats till i golv inomhus ligga med ett inbördes avstånd på cirka 5 mm eller mera. Mellanrummet ser till att vattnet inte fångas upp mellan två ytor och att brädorna kan arbeta, dvs. utvidga sig och dra ihop sig när luftfuktigheten varierar. Avståndet kan variera mellan 3 och 8 mm beroende på träslag, årstid och fuktigheten i trävirket vid tidpunkten för läggningen. Om ditt trä är mycket fuktigt när du lägger terrassen drar det ihop sig och kan läggas ganska tätt.
15 vänd kärnsidan uppåt
Du ska vända brädorna med kärnsidan uppåt. Ofta ser terrassbrädorna likadana ut på båda sidorna men vanligen är den ena sidan närmare mitten (kärnan) och den andra sidan ut mot barken (splinten) på trädet. Om du tittar på änden av brädan och årsringarna ”ler” är kärnsidan vänd uppåt. Den sidan står emot vatten bättre och om brädan med tiden slår sig så buktar mitten av den uppåt.
16 papp stoppar fukten
På alla de ställen där trävirket har stöd och det finns risk för uppstigande fukt bör du isolera träet från fukten med murpapp. Se till att forma och placera pappen så att vattnet kan rinna av och inte kan skapa en sjö, som hälelr regnvattnet kvar så att det får rakt motsatt verkan.
17 täta ovansidan med pluggar
Det är ett jättearbete. Men om du skaffat terrassbrädor av hög kvalitet kan det mycket väl löna sig att lägga ner tid på att gömma alla skruvar under pluggar, som du borrar ut ut en bräda av samma träslag. Det ser inte bara elegant ut. De limmade pluggarna bevarar också terrassen därför att de gör ytan tät och hindrar vatten och fukt från att tränga ner omkring skruvarna.
Ta lärdom av historien
Trots att avancerad teknik har gjort våra utelasyrer supereffektiva, finns det goda råd att hämta i historien. Här talar vi inte om en hållbarhet på 10, 15 eller 20 år, utan om många hundra år och på vilket sätt man använt träet, alltså konstruktivt träskydd.
Norska stavkyrkor är klädda med lodrät panel under branta spåntak med breda taksprång och spetsiga och skarpkantade åsar, uppifrån och ner konstruerade för att leda bort vatten. Dessa vackra kyrkor byggdes av furu från 1100-talet ända fram till 1400-talet.
Träet behandlas regelbundet med trätjära och kyrkorna är allmänt i gott skick.
Stavkyrkorna har hållit i nära tusen år.
