1. Värmeöverföring
När molekylerna på en varm väggyta knuffar till molekylerna inne i väggen, leds värmen ut i kylan.
2. Värmeströmning
Varm luft möter kall luft och den varma luften förlorar en del av sin energi till kylan.
3. Värmestrålning
Både varma och kalla material avger strålningsvärme. Värmen sugs upp av de material som strålarna möter.
Så bra isolerar de olika materialen
1. Värmeöverföring
När molekylerna på utsidan av en varm vägg knuffar molekylerna inuti väggen leds värmen ut i kylan.
Problemet:
Värmeöverföring handlar om molekyler och rörelse, och ett bra exempel är husets yttervägg: Inne på den uppvärmda sidan av väggen rör sig molekylerna i väggens material snabbare än molekylerna på den kalla sidan av väggen.
Det är därför som väggen innanför känns varm: Molekyler i rörelse genererar värme.
De snabba molekylerna knuffar till molekylerna längre in i väggen och sätter dem i rörelse. Därmed förlorar de varma molekylerna energi och värme. I praktiken leds värme genom väggen från rummet och ut i kylan.
Lösningen:
Värmeöverföringen kan bromsas av isoleringsmaterial. Vi måste se till att molekylerna inte kan knuffa till varandra, så att värmen leds ut i kylan, och det kan stillastående luft hjälpa till med, eftersom luft leder värme sämre än fasta material som tegel, trä eller metall.
Ju tjockare vårt isoleringslager är, desto bättre bromsas värmeöverföringen. Men den kan dock inte stoppas helt med de isoleringsmaterial som vi använder idag
2. Värmeströmning
Varm luft möter kall luft, och den varma luften förlorar en del av sin energi till kylan.
Problemet:
Värmeströmning eller konvektion kan t ex uppstå i en otät vägg: Den varma luften från rummet sipprar genom väggen och tar värmen med sig ut i kylan. Här ersätts den av frisk luft utifrån, och denna luft måste nu värmas upp.
Detsamma kan ske i ett hålrum i en vägg: På utsidan är det en kall yta, på insidan är det en varm yta. Luften på den varma sidan är lite lättare och söker sig uppåt, medan luften på den kalla sidan faller neråt. Och då blir det cirkulation i hålrummet, där den varma luften överförs till de kalla ytorna. På så sätt förlorar huset värme.
Lösningen:
Värmeströmningen kan bromsas av isoleringsmaterial. Det kan t ex vara mineralull med fibrer som sitter så tätt att luften har väldigt svårt att cirkulera. Fyller vi t ex en hålmur med mineralull uppnår vi en lägre värmeströmning. Det är dock svårt att helt stoppa den.
För att isoleringen över huvud taget ska ha effekt, måste den vara fylld med luft. Därför ska du inte trycka ihop isoleringen eller t ex packa den hårt i fogen runt ett fönster.
Isolerande byggblock fyllda med stillastående luft är ännu mer effektiva för att bromsa värmeströmningen. Däremot tar blocken stor plats, så de kostar utrymme – och så är det bara en lösning vid nybygge.
3. Värmestrålning
Både varma och kalla material avger strålningsvärme. Värmen absorberas av de material som strålarna träffar.
Problemet:
Alla ytor i våra hus avger strålningsvärme. En väldigt varm yta, t ex glödande metall, avger så mycket strålningsvärme att den syns för blotta ögat. Men även kallare ytor avger värme med infraröda strålar, som vi inte kan se.
Strålningvärmen överförs inne i materialen från fiber till fiber och kommer, om den inte bromsas, att kunna fortsätta t ex genom en vägg och ut i kylan.
Lösningen:
Vi måste göra vägen genom materialet svår att passera för värmestrålarna. En lösning är reflekterande material som skickar tillbaka strålarna, så att de t ex kan stanna inne i det varma huset. Därför utvecklas reflekterande isoleringsmaterial.
Värmestrålning utgör dock bara en liten del av den totala värmeförlusten och därför är isolering klädd med tunn metallfolie inte en lösning i sig själv. Det handlar om en kombination av olika material – och värmeströmning och värmeöverföring är större hot.
