Så här borrar du i svåra material

Det kan låta banalt, men nyckeln till att borra i hårda material är att ha rätt borr för uppgiften. Och med rätt borr menar vi inte bara ett metallborr till metall och ett stenborr till murverk. Det är nämligen skillnad på om du ska borra i en tunn plåt eller rostfritt stål, och om väggen består av tegel eller betong.

När du har hittat rätt borr för uppgiften, är det en bra idé att läsa på förpackningen innan du slänger den. Ofta kan du nämligen få information om vid vilken hastighet du borrar mest effektivt med det specifika borret.

Och även om det är svårt att kontrollera varvtalet helt exakt med en vanlig handhållen borrmaskin, så har du redan kommit en bra bit på väg om du vet hur snabbt din borrmaskin borrar beroende på vilken växel du väljer. Ofta står det på sidan av maskinen.

Lika viktigt som vad du borrar i, och med vilket borr, så är det viktigt att borret inte blir för varmt. Då förstörs härdningen och spetsen blir mjuk. Tag det därför lugnt och se till att kyla borret när det behövs.

Det klassiska glasborret ser ut som ett spjut med en platt klinga som spets.

Kyl borret när du borrar. Det kan göras med en klick vanligt vaselin, som dessutom minskar friktionen. Du kan också kyla med vatten från en liten droppflaska.

Borra försiktigt och kontrollerat. MDF-skivan ger ett stadigt underlag och minskar risken för att glaset knäcks när borret bryter igenom. Håll hela tiden koll så att borret inte blir för varmt. Spetsen får inte bli blå.

När du borrar i metall handlar det om kylning, borrhastighet och tålamod. Och om att ha rätt borr, oavsett om du ska borra i tunn plåt eller i gjutjärn.

I takt med att storleken på hålet, gods-
tjockleken och hårdheten på materialet stiger, stiger kraven på genomförandet också.

Ska du borra i mjuk och tunn metall kan du klara dig bra med ett vanligt HSS-metallborr med en härdad spets. Oftast har skäret på ett sådant borr en vinkel på 118 grader, vilket gör att borret kan skära sig genom metallen.

Ska du borra i extremt hårda metaller, som syrafast rostfritt stål, är ett vanligt metallborr inte tillräckligt starkt. Här behövs en specialist: ett metallborr med tillsats av kobolt. På ett sådant borr är spetsen ofta plattare och har en vinkel på 135 grader.

Håll koll på farten

Som nämnts är hastigheten avgörande när du borrar i metall. Men exakt vilken hastighet du ska borra med beror på materialet och på storleken på borret. T ex ska ett 2,5 mm hål i konstruktionsstål oftast borras med runt 2.500 varv per minut, medan ett hål på 40 mm ska borras med runt 200 varv i minuten. I rostfritt stål är rekommendationen till motsvarande hål runt 1.000 respektive 80 varv per minut. Som tur är har de flesta metallborr hastighetsrekommendationer tryckta på förpackningen.

Förborra

Oavsett om du borrar i tunna eller i tjocka material, är det en bra idé att förborra med ett borr på ca 3-4 mm. Annars är risken att borret vrider sig in som en korkskruv.

I tjock metall blir borret lättare överhettat. Det är därför viktigt att du sänker farten och använder en borr-/skärolja som både smörjer och kyler.

Slå ett märke med en körnare där hålet ska borras. Det ser till att borret inte glider iväg över metallen när du börjar borra.

Borra hålet i ett lugnt tempo. Kom ihåg borr-/skärolja. Ska hålet vara större än 5 mm bör du förborra med ett mindre borr på omkring 3-4 mm.

Grada borrhålet så att det inte sitter små metallspån längs kanten på hålet. Det kan göras med ett trappborr eller som här med ett försänkarborr som, som namnet antyder, även kan användas för att försänka skruvhuvuden.

Markera var hålets centrum ska vara. Det kan göras genom att slå ett litet märke med en körnare eller genom att markera på en bit maskeringstejp. Båda metoderna gör så att borret inte glider.

Borra hålet försiktigt och kontrollerat. Centrumborret, som placeras på markeringen, går utan problem genom plåten. Det är lite svårare med själva hålsågen. Om du vinklar borret lite, så att det borrar på ett mindre område med färre tänder, har det ofta lite lättare för att få tag.

Små hål

Det är oftast inte någon stor utmaning att borra mindre hål i vanligt murverk av t ex tegel. Så länge du har ett stenborr och en slagborrmaskin, så går det ofta väldigt lätt. Vi rekommenderar att du inte använder en borrhammare till vanligt tegel. Borrhammaren slår nämligen så hårt att teglet väldigt lätt kan spricka.

Stora hål

Ska du borra större hål i t ex tegel eller lättbetong, t ex till apparatdosor eller rör- och kabelgenomföringar, så finns det hålsågar för ändamålet. De är enkla att använda. Det enda som krävs är lite tålamod, eftersom du ska borra utan slag på slagborrmaskinen.

Till “mjukt” murverk av t ex tegel och lättbetong passar hålsåg med skär av hårdmetall bra.

Det är faktiskt inte så svårt att borra i betong – alltså om du har rätt utrustning. Har du inte det, är det nästan omöjligt. Betong är nämligen så hårt att det krävs en borrhammare med ett passande SDS-borr.
Borrhammaren skiljer sig från en vanlig slagborrmaskin genom att den slår färre gånger per minut – i gengäld slår den med mycket större kraft. Samtidigt är den utrustad med ett SDS-fäste som mer effektivt för över energin i varje slag.

Borra upp till cirka 40 mm

De allra flesta borrhammare för gör-det-självare är försedda med ett SDS-plus-fäste, där de största borren har en diameter på omkring 24 mm. Till större borrhammare med SDS-max-fäste kan du få borr med en diameter på upp till cirka 40 mm. Där någonstans går också gränsen för hur stora hål du själv kan borra i betong.

Behöver du göra större hål krävs det stora, dyra diamantborrmaskiner med inbyggd vattenkylning – och vi har fortfarande inte stött på en gör-det-självare som har en sådan maskin i sin samling.

När du borrar i kakel och klinker, ska du alltid borra utan slag. Annars kan du nästan vara säker på att plattan slås sönder. En tumregel är att kakel som du sätter på väggar är mjukare än klinker som du lägger på golvet. Och små plattor är ofta mjukare än väldigt stora plattar. Det är dock inte alltid så.

Små hål i kakel

Ska du borra i lite mjukare kakel, går det bra att använda ett stenborr eller ett glasborr. Stenborret har det svårt i början. Men när du har kommit igenom ytan, går det lättare. Glasborret har enklare att komma igång, men måste ofta kämpa lite mer under processens gång.

Du kan också välja ett diamantborr, som lugnt och stilla tuggar sig genom plattan. Under avsnittet “Krävande hål i klinker” kan du se hur du använder ett sådant. Oavsett vilket borr du väljer, får det inte bli för varmt. Det kan därför vara en bra idé att löpande kyla med vatten från en sprayflaska. När du kommer igenom plattan ska du komma ihåg att byta borr så att det passar till underlaget plattan sitter på.

Glasborret har lätt för att få hål på den hårda, släta ytan.

Stenborret behöver en bit tejp för att inte börja glida.

Om du ska borra mer krävande hål i klinker – antingen för att det handlar om stora hål eller om hål i väldigt hårda klinker – så är ett diamantborr lösningen. Nackdelen med dessa borr är att de kan vara lite svåra att kontrollera i början eftersom de inte har någon centrumspets.

Diamantborr finns till både borrmaskiner och till vinkelslipar. Vi rekommenderar att du väljer dem till vinkelslip. Vinkelslipen ger nämligen bättre kontroll och borret är betydligt lättare att hålla på plats tills det får tag. Diamantborr finns både till små hål och som hålsågar till större hål, medan arbetsmetoden är densamma.