Intro
Instruktion
01
Starkt underlag
5
Steg
Kontakten mellan den gamla väggen och den nya putsen betyder allt för hur länge reparationen håller.
Det första man måste göra är att se till att det inte finns flera svaga partier. När putsen har lossnat på ett ställe, är det risk att den lossnar också på andra ställen. Därför gäller det att undersöka putsen. Knacka på den. Låter den ihålig? Då sitter den lös. Knacka bort all lös puts.
Nästa steg är att lägga på ett tunt skikt grundputs på väggen. Det får inte vara tjockare än 3 mm för att sitta kvar. Det är detta tunna putsskikt som utgör underlag för det tjockare laget grovputs.
All lös puts knackas bort med hammare och mejsel eller annat lämpligt verktyg. Genom att knacka lätt på ytorna runt skadan kollar du om putsen sitter lös. Det gör den om knackandet resulterar i ett ihåligt ljud.
Stålborsten raspar och borstar rent och gör ytan ojämn så att putsen fäster.
Området borstas rent med en rejält fuktig pensel eller borste. Allt damm försvinner, men det viktigaste är att underlaget fuktas så mycket att det inte suger ut fukten ur det nya bruket.
Grundbruket blandas tills det blir ungefär lika tjockt som välling. Skiktet ska inte vara tjockare än 2-3 mm. Eftersom det inte ska bära annan puts förrän det har härdat kan blandningen vara tunn. Bruket innehåller relativt mycket cement.
Det tunna bruket kastas ut på sockeln med snärtig hand. Tekniken ser svårare ut än den är. Om du har spelat badminton vet du hur man slår med en snärt. Se bara till att inte lägga på för mycket.
02
Tjockt putsskikt
7
Steg
När grundputsen har härdat ett dygn, är det dags att bygga upp det egentliga putsskiktet. Eftersom grundputsen har en mycket ojämn yta, så blir ytan också mycket stor. Det är anledningen till att putsen kan bära ett tjockt putsskikt.
Nästa putslager kallas grovputs, och som du förstår av namnet är det inte meningen att grovputsen ska avsluta och utgöra utsida i putsskiktet.
Det yttersta skiktet är ytputs (finputs) och den läggs på först när grovputsen har blivit så fast att du kan gnida på den tunna ytputsen. Den ska bli slät, tät och hållbar. Arbetet utförs med putsbräda och du får inte trycka för hårt för då kan grovputsen lossna.
För att kunna bygga upp det nya putsskiktet gör vi en form. Här nere på marknivå använder vi oss av en mycket enkel form bestående av ett par brädstumpar, en par skivbitar och några stenar.
Den dygngamla grundputsen fuktas lätt. Den får inte bli för våt för då kan grovputsen inte fastna. Är den för torr, suger den ut fukten ur grovputsen som då lossnar och ramlar ner. Vattnet har också betydelse för härdningsprocessen.
Grovputsen kastas ut på sockeln i klickar. Konsistensen ska vara lite fastare än grundbruket, så att bruket kan bära sin egen vikt. Börja med små klickar tills du kan tekniken. Ju hårdare snärt och ju mjukare bruk, desto plattare blir klicken.
Är det svårt att snärta ut grovputsen på sockeln, kan du lägga på den med slev, men då kommer den inte in överallt.
Bruket jämnas till och trycks ihop lite grann. Ytan ska ligga lite innanför omgivningen. Om du inte är duktig på att mura, ska du nu stoppa bearbetningen av putsen. Låt det rätt tjocka putsskiktet (max 10-15 mm) sätta sig och bli fast.
Putsen dras fram till den primitiva formen.
Formen tas bort när grovputsen är fast. Du kan vänta ett dygn, precis som för grundputsen, men om du helst vill bli klar, så kan du arbeta vidare när bruket är fast. Tryck lätt med ett finger. Blir det märke är bruket för mjukt.
Ett lätt tryck får inte göra märke i putsen.
De delar som fanns bakom formen fuktas och beläggs med nyblandat bruk. Du kan utan problem lägga på 10-12 mm, men ska skiktet vara tjockare måste du lägga på flera skikt. Släta till ytan.
03
En fin och slät ytai
4
Steg
Det sista laget puts, finputsen, bearbetas länge. Arbetet ska inte bara få putsen fin och slät utan också fördela, packa och binda ihop sandkorn, cement- och kalkpulver till en enhet. Bearbetningen ska helst resultera i att de finaste kornen dras fram mot ytan, där de bildar en tät men diffusionsöppen yta.
Den erfarne muraren kan ofta fortsätta direkt från grovputsning till finputsning, men alla andra bör hellre låta den masserade grovputsen sätta sig och bli fast, innan arbetet fortsätter med finputsning. Då fuktas den fasta grovputsen lätt innan den finkorniga ytputsen dras på och jämnas till med skumputs-brädan. Då får man en fin och slät yta.
Lägg på det sista skiktet puts med slev eller stålbräda. Skiktet ska vara tunt, inte tjockare än att ojämnheter i underliggande yta fylls igen. På detta fina skikt läggs ytterligare någon millimeter finputs.
Det fina putsbruket masseras på plats med skumputsbräda. Här ska du inte använda den hårda brädan du valde till grovputsen. Putsbrädan ska vara fuktig så att den inte suger åt sig fukt från putsen, men den får inte tvätta bort bindemedlen.
När putsen har härdat maskerar du med tejp. Torktiden beror på hur tjock puts du har lagt på, men när putsen blivit vit eller ljusgrå är den torr. Du kan alltså inte måla samma helg som du putsar. Vänta till nästa helg.
Material
För grundning:
• En säck grundningsputs, t.ex. KC 10/90/350, 0–4 mm
För grovputsning:
• En säck grovputs för utstockning, t.ex. KC 35/65/550, 0–2 mm eller C100/400 0–2 mm
För finputsning:
• En säck tunnputsbruk eller sockelbruk
Specialverktyg
• Murslev: Du kan välja vilken liten slev som helst.
• Hård putsbräda: Det tjocka skiktet grovputs jämnas till med en hård bräda med sträv yta.
• Mjuk putsbräda: Det tunna ytskiktet ska nästan ”masseras” med en mjuk skumputsbräda.
Tidsförbrukning
1 helg
Pris
En säck färdigblandat torrbruk kostar runt 100 kr.
Svårighetsgrad
Om du putsar i flera omgångar under helgen, kan du vara säker på att varje putslager hinner torka och härda innan nästa läggs på.
Ritning
Så här utförs reparationen
1. Den gamla sockeln knackas ren så att all lös puts försvinner.
2. Grundningen ska vara 1-3 mm tjock och ska fungera som fast underlag för grovputsen.
3. Grovputsen kan vara upp till 10-15 mm tjock. Krävs tjockare skikt läggs det på i flera omgångar.
4. Ytputsen (finputs) ska bilda en slät och fin yta som skyddar mot inträngande vatten.
5. Färgen hjälper också till att skydda mot vatten, men är inte tätare än att fukt inifrån kan ventileras ut.
