Genom att beskära ditt träd kan du nämligen forma det så att det passar fint in i omgivningarna. Kanske vill du använda trädet för att skapa skugga. Kanske vill du ha en bra gren till barnens gunga. Eller kanske vill du hålla nere trädets höjd så att det alltid är lätt att plocka frukten.
Med en bra grundstam och förnuftig beskärning är allt möjligt. Kom bara ihåg att alltid beskära träden under en torr period, annars kan du få problem med svampsjukdomar. De första åren kan du t ex med några enkla snitt bestämma hur många stammar trädet ska förgrena sig i.
Det här äppelträdet som är 6-7 år gammalt fick bara lov att behålla en genomgående stam. Här finns det plats för ett stort träd så det får gärna växa ytterligare på höjden. Maren beskär trädet så att det bevarar en öppen krona. Det gör att det även i fortsättningen kommer ljus och luft till alla grenarna.
Det minimerar risken för olika sjukdomar och dessutom blir frukterna bäst i solen. Hon riktar in sig på de grenar som växer in mot mitten av trädet, tvärs över trädet och de grenar som växer mest lodrätt.
De lodräta grenarna kommer nämligen att konkurrera med toppen om att vara topp, medan de vågräta grenarna oftast är de mest fruktbärande. Det är en fortlöpande bedömning vilka grenar som ska tas bort. Så hon behöver med jämna mellanrum se på trädet som helhet.
LÄS OCKSÅ: Hur kan jag ta bort kåda?
Grenar som växer snett i trädet och stöter in i andra grenar bör man också ta bort. Även om den här vågräta grenen egentligen är bra vad gäller fruktsättningen, skär Maren ändå av den. Den har nämligen blivit för lång och den är lite besvärande när man ska passera förbi trädet. En liten sidogren får lov att sitta kvar.
Den har många blomknoppar så hon nänns inte klippa av den. Och dessutom kan trädet gärna få lov att breda ut sig lite, bara man fortfarande kan komma runt det. Beskärningen har dock inte gjort trädet speciellt symmetriskt i formen.
Därför gör Maren ytterligare ett par justeringar som alltså i första hand är för att snygga till det. Till sist är äppelträdet beskuret för den här säsongen.I trädgården bakom huset står ett annat äppelträd av sorten Elstar. Det trädet har en tendens att bli mycket stort och högt.
Därför kapades toppen för några år sedan. En ny gren han nu intagit toppositionen. Så kommer det alltid att vara. Därför behöver man beskära toppen med jämna mellanrum, gärna varje år om man vill behålla trädet någorlunda lågt.
Några månader senare har Maren varit ute med sågen igen. Och ett nytt, litet skott är redan på väg upp som ny topp. När man beskär päronträd strävar man efter samma sak som med äppelträden: ett öppet växtsätt med grenar som inte växer in i varandra och som så långt det är möjligt växer horisontellt.
Päronträd har ett styvare växtsätt än äppelträd. Därför är det svårare att tvinga ut grenarna till det vågräta växtsättet som ger mer frukt. Men med rätt beskärning kan man hjälpa grenarna på väg. Här har Maren redan skurit av grenen tidigare. Och ett nytt skott växer vidare, men i en mera vågrät riktning.
Samtidigt har det kommit ett lodrät skott som Maren genast tar bort. Kom ihåg att alltid beskära precis utanför grenkragen. Då läker såret snabbare. Hon vill också forma päronträdet.
För att få det symmetriskt på längre sikt, skär hon därför av den här grenen ovanför en knopp som kommer att växa ut så den passar det framtida växtsättet. Beskärningen ger en signal till knoppen om att den nu ska växa. Den nya grenen kommer att växa ut diametralt motsatt grenen på den andra sidan av stammen.
Du kan beskära de flesta fruktträd året om, bara det görs under en torr period. Men såren läks bäst under växtsäsongen, så det optimala är att beskära i april-september. Men på vintern – eller precis före lövsprickning, som här – är det lättare att överblicka vissa grenar.
Vid lövsprickningen ska du i gengäld vara försiktigare, för de stora knopparna faller lätt av vid beröring. Plommon- och körsbärsträd ska du alltid bara beskära under växtsäsongen. Båda träden har nämligen svårt för att läka de sår som de får när de beskärs.
Under växtsäsongen läker såret snabbt, och då riskerar du inte att det kommer svampsjukdomar i såret så lätt. Här håller Maren på att beskära ett litet plommonträd. Även här gäller det att ta bort de grenar som växer in i trädet, förutom grenarna som sitter mycket tätt intill några av de andra.
Precis som för äpple- och päronträd gäller även här att ju mer ljus och luft både trädet och frukten får, desto färre svampsjukdomar riskerar de att drabbas av. Det här plommonträdet har också flera rotskott från grundstammen. Plommon är nämligen ofta inympade på körsbärsplommon, och de sprider sig genom rotskott.
Rotskotten ska bort så fort man ser dem. Det är bra att använda en spade till arbetet. Då är det mycket lättare att hacka bort skotten. Flera av trädgårdens bärbuskar ska också beskäras varje år. Det gäller exempelvis hallon och björnbär. Det är björnbärsbuskarnas som står på tur.
De skott som bar frukt sista året ska bort. I familjen är det Marens man, Mikael som utför den uppgiften. Han arbetar sig försiktigt in i snåren och skär bort de äldsta grenarna. Den här björnbärsbusken är av den gamla, hederliga sorten med taggar.
En månad senare håller busken på att slå ut. Mikael har redan skurit bort det värsta och nu är det förhållandevis lätt att se vad som återstår att göra. Alla de grenar som fortfarande är vissna klipps den här gången av med saxen. När han beskär ser han till att styra björnbärsbusken i växten.
Alla de rankor som hänger löst sätter han försiktigt fast mellan de trådar som är uppspända mellan de två stolparna i var ände av bädden. Grenarna griper snabbt tag i varandra med hjälp av taggarna. Men de fastnar också snabbt i en bar arm, så man får vara lite försiktig.
När buskens växtsätt är format och busken bundits upp får den lov att växa vidare ostört. Under tiden kan man gå och glädja sig åt sensommarens välsmakande, svarta bär. Så är det dags för den gamla svartvinbärsbusken och den ska bara fortlöpande tunnas ut lite.
De första 5-6 åren behöver man inte tunna ut busken. Men sedan är det en bra idé att ta bort några av de äldsta grenarna varje år. De yngre skotten är ljusare i barken än de äldre grenarna.
Finns det några grenar som inte växer ändamålsenligt, passar man förstås på att ta bort dem samtidigt. Den här grenen sitter för lågt så bären kommer att hamna på marken senare på säsongen. Därför är det lämpligt att ta bort den. Och här spretar en annan gren för långt bort från busken.
Genom att klippa av den bevarar busken en bättre form. Sist på säsongen är det hösthallonet Polka som ska klippas ner. Det finns fortfarande några mogna hallon kvar som kan skördas först. Hösthallonen är mycket enkla att handskas med. De ska nämligen klippas ner helt.
Den här sorten växer så snabbt att bären kommer på årsskotten. Vanliga sommarhallon får bara bär på fjolårsskotten och ska därför klippas ner och skötas som björnbär.
