Klipp av en längre gren från ett årsskott, det vill säga det som vuxit till detta året. Skottet ska vara vedartat, men inte tjockare än en blyertspenna. Man kan göra flera sticklingar av det årsskott som Mette klippt av här.Utgå från att det ska finnas en bit blad med på sticklingen där det kan utvecklas nya rötter.
Taggen mitt på sticklingen tar hon bort. Sedan klipper hon precis under det nedre bladet och därefter precis över det översta. Nu kan sticklingen utveckla nya rötter från den plats där det nedre bladet suttit. Det övre bladet klipps in lite, sedan är det bara två blad kvar.
Det får inte finnas för mycket bladmassa på sticklingen, eftersom det då avdunstar för mycket vatten. Den har ju ännu inte några rötter som kan suga upp vatten. Men lite grön bladmassa måste det finnas, annars kan inte sticklingen fånga solljuset och då växer den inte alls.
Mette fortsätter på samma sätt med resten av skottet. Klipp precis under det nedre bladet och precis över nästa blad. Ta bort det nedre helt och klipp av alla utom två av bladen på nästa bit.
Alla sticklingar placeras i en fuktig tidning för att undvika uttorkning fram till dess krukorna är förberedda med ogödslad så- och planteringsjord. Det är viktigt att jorden är näringsfattig när sticklingarna stoppas ner. En näringsrik jord skulle snabbt sveda dem så att de dör.
Nu är krukorna klara. De är fyllda med fuktig så- och planteringsjord. Mette placerar rosensticklingarna i jorden, en bit utåt kanten – där är jorden luftigare än i mitten och det tycker sticklingarna bättre om.
Hon placerar också sticklingarna så att inte bladen rör vid varandra. Det största hotet vid sticklingsförökning är nämligen risken för svampangrepp. De små grenstumparna behöver hjälp för att få tillräckligt med vatten.
För att hålla fuktigheten kvar ska lådan tätas ordentligt. inns det luft mellan bladen blir det svårare för svampsporerna att få fäste än om bladen ligger mot varandra. Skulle olyckan vara framme ska du omedelbart ta bort plastpåsen och flytta isär krukorna ordentligt. Först gör Mette bågar av ett par kvistar.
Hon placerar dem i varsitt hörn av lådan. Sen täcker hon hela lådan med en vit plastpåse. Påsen ska sluta helt tätt undertill för att kunna hålla inne fukten. Slutligen sätter hon lådan med rosensticklingarna utomhus – i skuggan under ett träd.
Här är det tillräckligt varmt, men samtidigt så skuggigt att sticklingarna inte torkar ut. Några veckor senare är Mette spänd på att se hur sticklingarna utvecklat sig. Hon placerade sticklingarna i speciella planteringskrukor som kan öppnas så att man lätt kan se efter hur rötterna mår. Det verkar gå bra.
Nya fina rötter är på väg.Mette för över sticklingen i en större kruka med så- och planteringsjord och vattnar direkt. Nu får sticklingen klara sig utan plastpåse. Därför bör den också stå lite skyddat. Mette behåller den inne i växthuset till nästa år för att den ska få en så bra start som möjligt.
Andra sticklingar har inte vuxit lika bra, så dem packar hon in ordentligt igen. Ännu en månad senare och två av sticklingarna har gått att driva upp. Den ena har gått i knopp och Mette kan börja glädja sig åt att få ännu en väldoftande ros i trädgården till nästa år.
Men den första vintern får de extra skydd inne i det stora växthuset och placeras i ett ännu mindre växthus.
SE BYGGBESKRIVNINGEN: Bygg själv orangeri
