Det finns många olika sätt att beskära rosor – allt beror på vilken grupp de tillhör. Här får du veta mer om ett antal väl beprövade metoder. Den här storblommiga rosen heter ”Ingrid Bergman”. Precis som de klaseblommande rosorna tål den både hårdare och en mer avvägd beskärning.
Vid hård beskärning klipps rosen ner så att bara tio till tjugo centimeter återstår ovan mark. Döda grenar klipps ner helt till markytan och även de tunnare grenarna gallras ut. Vill man ta det mer försiktigt skär man bort alla vissna grenar och formar därefter rosen snyggt.
Det ska man helst vänta med tills risken för nattfrost är över. Den här rosen beskärs hårt. Det leder normalt till färre blommor än om man beskär försiktigare. I gengäld blir blommorna större. Du kan styra rosens tillväxt genom att klippa precis över ett utåtriktat skottanlag, som här.
Rosen skjuter då en ny gren där anlaget, ögat, sitter. Ögat är den lilla röda fläcken. När den inte är mer utvecklad än här kallar man den för ett sovande öga. Det gäller att ha ordentliga redskap, så att snittet hamnar rätt. Den här grensaxen är en aning för kraftig, en vanlig sekatör är bättre för uppgiften.
Det är ditt ögonmått som avgör rosens framtida utseende – beroende på var du klipper. Rosen skjuter alltid skott från de översta friska grenarna eller från sovande ögon, men även knoppar och ögon längre ner på grenen får ny växtkraft när grenen beskärs.
När du beskär rosengrenar ska du klippa ovanför ett anlag, eller öga, som är riktat ut från mitten. Då kommer busken att växa utåt och det kommer in ljus och luft mellan grenarna. Klipp inte för nära inpå anlaget, då är risken stor att den torkar ut.
Klipp inte heller för långt ifrån anlaget, den uppstickande delen kommer att synas som en ful död stump ovanför det nya skottet. Snittet bör dessutom följa anlagets växtriktning, så att den lilla knoppen sitter väl skyddad.
En buskros som denna ”Tumbling Waters” bör både föryngras och snyggas till genom beskärning. Annars blir den lätt vildvuxen. Döda och svaga grenar ska alltid plockas bort. Och som tumregel bör man också klippa ner ett par av de äldsta grenarna helt till marken, eller i alla fall ner till ett kraftigare sidoskott.
Det gör att busken föryngras i tillväxten. Beskärningsmetoden kan användas på både modernare buskrosor, engelska, historiska och renässans-rosor under tidig vår. Efter lite arbete ser rosen en aning naken ut.
Även om det inte verkar vara mycket kvar av den kommer den att återgälda beskärningen med en snygg form och med fina blommor. Klätterrosor beskärs lite annorlunda för att ge en annan form på tillväxten. Den får flera lodräta stammar där det skjuter ut sidoskott med rosenknoppar.
Precis som buskrosorna ska klätterrosorna hela tiden förnyas. Utan beskärning tittar det bara fram blommor i plantans topp och inte längs med stammarna. Här förnyar vi genom att såga av en av de äldsta lodräta stammarna på denna klätterros, somheter ”Maigold”.
Under sommaren ska du hålla ett öga på plantan och kontrollera om det kommer nya kraftigare skott nerifrån, som skulle kunna fungera som nya huvudgrenar. Bind i så fall upp dem omedelbart. Ett nytt skott knäcks lätt av blåst och regn.
En klätterros ska alltså löpande justeras och bindas upp, om den som här växer intill en vägg. En sekatör kan vara anpassad för att även kunna klippa av uppbindningstråd. Innerst på sekatören, där de två klingorna möts, kan man föra in tråden och kapa den.
Då blir inte sekatören slöare än nödvändigt. När huvudgrenarna är klara ska sidoskotten justeras. De klipps ner till närmaste kraftigare knopp eller sovande öga.Klätterrosen till vänster i bild är nu vårbeskuren. Den skiljer sig rejält från rosen vid sidan om.
Men inom kort kommer det att skjuta mängder av fina skott, så att väggen på nytt täcks av rosen. Mette har en rabatt med historiska rosor i trädgården. Ett par av dem som växer längs kanten på rabatten beskär hon med en häcksax.
Tjockare grenar i mitten av busken plockas bort med hjälp av en grensax. Normalt beskär inte Mette med hjälp av en häcksax, men denna "Parvifolia" har vuxit så högt med många små, tunna grenar att den kommer att välta när den går i blom.
Efter beskärningen blir den i stället tät och lagom hög. Andra historiska rosor kapas bara lite grand - döda grenar plockas bort och formen jämnas till. Sekatören kommer fram till sist, för att finjustera beskärningen.
Hon utnyttjar också tillfället att rensa bort det värsta ogräset, nu när inte rosengrenarna skymmer sikten. Så fortsätter Mette beskärningen av rosorna i trädgården. Ser hon tydligt på rosenplantorna var de kommer att skjuta nya skott väger hon in det i beskärningen.
I övrigt klipper hon primärt för att föryngra, och för att hålla efter rosorna. Ett par månader senare har klätterrosen Maigold skjutit många sidoskott. Dessvärre har det dragit förbi ett riktigt oväder. Några av grenarna har knäckts, så Mette måste ut med sekatören.
Hon klipper av de vissna blommorna direkt..Det har också kommit några fina sommarskott som ska vårdas ömt. De har redan satt sidoskott. Om de största grenarna växer till som de ska under sommaren kommer de att ersätta de äldsta grenarna på rosen.
Och den löpande föryngringen fungerar som tänkt. Bara en månad senare har sidoskotten vuxit till sig ordentligt. Därför klipps de ner en aning, så att rosen håller önskad form.
