Så här års borde fuchsian ha utvecklat blad, som den här hortensian. Men i krukan står grenarna bara. Grenarna är dessutom torra och spröda och knäcks lätt. Den tunna zinkkrukan har inte lyckats isolera rötterna ordentligt .

Karina undersöker rötterna för att se om det finns minsta liv kvar i plantan. Och det ser inte helt hopplöst ut. När hon skrapar på rötterna ser hon att de är vita, så med en rejäl första hjälpen-insats kanske fuchsian fortfarande kan räddas.

Hon tömmer krukan på det mesta av jorden och planterar om den lidande fuchsian. Hon lägger på ny jord överst och vattnar igenom den ordentligt. Och så rundar hon av med att klippa ner plantan helt. Allt som verkar visset och dött ska avlägsnas.

Sen finns det inte mycket mer hon kan göra den här omgången. Bara tiden kommer att utvisa om fuchsian skjuter nya skott. Det är inte bara plantorna som kan ta skada av frosten.

De här terrakottakrukorna har exempelvis stått oskyddade utomhus under en vinter eller två. Och då hände detta. Krukorna har börjat upplösas och smulas lätt sönder. Terrakottakrukor mår inte bra av att stå oskyddade utomhus på vintern.

Antingen får man packa in dem i skyddande material, eller så bör de tömmas och magasineras under ett takutsprång eller i alla fall någorlunda skyddat. Men även om de här krukorna ser sorgliga ut har de ett visst värde.

Lerskärvor är bra att lägga i botten på andra krukor när Karina framöver vill ordna god dränering till andra växter. Så hon slår bara sönder krukorna ännu mer. Och får gott om nya skärvor till kommande krukprojekt.