Komposten arbetas ner i marken med krattan och Maren krossar de små jordkokor hon stöter på under arbetet. Större rötter samlar hon ihop.Det första Maren planterar i köksträdgården är en uppstammad vinbärsbuske. Det ska sedan placeras flera uppstammade fruktbuskar i den lilla köksträdgården.

Hon lossar försiktigt rötterna innan jordklumpen planteras, så att de lätt finner sin väg ut i jorden i bädden. När busken står rätt öser hon ner jord ordentligt runt rotklumpen. Slutligen ser hon till att bambukäppen också trycks ner i jorden så att den ger busken rätt stöd. Hon avrundar med en omgång vatten.

De förgrodda sättpotatisarna står klara i backar. Lägg gärna potatisen att förgro en månad innan de ska i jorden. De ska gärna stå ljust under förgrodden och helst i en temperatur på mellan 10 och 15 grader. När man odlar potatis ekologiskt är det mycket viktigt att den blir klar i god tid.

Fördelen med att ha sättpotatisen klar så tidigt som möjligt är att de kan växa till stora plantor med många potatisar före mitten av sommaren, då potatisbladmögel kan angripa dem. Potatisbladmögel ödelägger först blasten, och den ska avlägsnas för att förhindra att bladmöglet går ner i marken och även angriper knölarna.

Maren använder krattskaftet som linjal när hon gräver hål för potatisen. Slutligen fyller hon på med jord på toppen, så att potatisarna är väl täckta. Sedan markerar hon med ett par bambupinnar var potatisraden finns. Nästa rad planteras enligt samma princip.Det ska också planteras lök i den ekologiska köksträdgärden.

Maren har köpt sätttlök i påsar. Först drar hon raden med den spetsiga änden av renshackan. Åter är det krattskaftet som fungerar som radmarkerare. Det är enklast när bädden inte är större än så här.Hon vattnar ordentligt i fårorna med en vattenkanna innan lökarna sätts ner i marken.

Av erfarenhet vet hon att det gäller att kontrollera sättlöken ordentligt. Bara de friska lökarna planteras. Flera av dem ser nämligen ut som den här. Och den kasseras omedelbart, eftersom den lätt kan smitta övriga lökar.

Man kan visserligen bekämpa vissa växtsjukdomar genom besprutning med olika typer av växtgifter, men det är bannlyst i den ekologiska trädgården. Lökarna sätts ner i jämna rader med visst avstånd så att varje lök har plats att växa på under säsongen.

Därefter makar hon upp jord runt varje lök, så att alla är väl täckta och hon avslutar raden med en liten bambupinne i vardera änden, så att hon senare kan se precis var lökarna är planterade. Sättlöken räcker till sammanlagt två rader. Kom ihåg att placera lökarna med spetsarna uppåt, det är därifrån grodden kommer.

Nu är även löken planterad och ska bara växa sig stor och fin. Den lilla köksträdgården består av sju små bäddar allt som allt. Och de är ungefär lika stora. Det gör det lättare att driva växelbruk, och låta de olika grödorna byta plats år från år.

En av bäddarna förbehålls gröngödsling. Det är inte en gröda som ska skördas. Gröngödslingen odlar Maren för att tillföra jorden organiskt material och näring. Och senare som höstgröda för att hålla kvar den näring som redan finns i marken.Bra gröngödslingsplantor växer kraftigt.

Några av dem kan till exempel berika jorden med kväve som de samlar direkt ur luften. Det gäller till exempel ärtväxter som blodklöver och jordklöver, som Maren sår tillsammans med oljelin, som också ger vackra blommor. Gröngödslingen sår hon med mjuka handrörelser i den nykrattade bädden.

När alla frön är utspridda följer hon upp med krattan och trycker ner fröna en aning i marken. Slutligen planterar hon också lite solrosfrön tillsammans med gröngödslingen. Det kommer att se fint ut senare under säsongen. Hon markerar med en liten bambupinne var solrosfröna finns.

Till sist får hela bädden en ordentlig omgång vatten så att tillväxtprocessen kommer igång som den skaVid änden av den ekologiska köksträdgården där robiniaträdet tronar ligger den biten mark som inte täcktes med svart plast under den förra växtsäsongen.

Här har allt fått växa vilt, med massor av kirskål och annat ogräs. Maren vill gärna utnyttja den här marken i år. Och även om jorden är genomfräst ordentligt flera gånger är hon trots allt tvungen att ta hänsyn till att det kommer att växa upp ny kirskål.

Här måste det med andra ord planteras kraftiga växter som klarar konkurrensen. Därför planterar hon Dahliaknölar. Det ska vara fyra rader med Dahlior här. Maren spänner upp ett snöre, så att hon får en rät linje att utgå ifrån. Det gör också arbetet med att rensa ogräs mellan raderna lättare längre fram.

Dahlior hävdar sig, precis som potatis, mycket bra gentemot ogräs. Dessutom blommar de underbart vackert framemot sensommaren och står kvar tills frosten tar dem. Knölarna ska i marken med en halv meters avstånd. Maren använder sin hand som mått – den är omkring 20 cm.

Därefter gör hon en mätpinne. Och så gräver hon hål för en handfull knölar. Hon placerar knölarna i marken med fjorårets stänglar vända uppåt. Sedan får knölen lite vatten och hon täcker den till sist med jord. Hon fortsätter tills alla knölar är utplanterade .

Men innan hon går vidare markerar hon varje Dahliaknöl med en liten pinne. Det kommer nämligen att ta ännu ett tag innan de spirande skotten tar sig upp ur jorden.Några veckor senare har Maren planterat störbönor i trädgården. De har kommit igång ordentligt, men så har det också varit en varm och fin vår.

Nu ska de få en spaljé att klättra på. Maren hämtar några käppar av hassel och skapar på fri hand. Hon sticker käpparna i marken – tre på vardera sidan – mellan två av bönraderna. Käpparna sticks ner i vinkel så att topparna möts.

På tre av hasselkäpparna sitter det sidoskott som passar utmärkt till att hålla upp en överliggare. Helt i den ekologiska trädgårdens anda drar hon barken av ytterligare en käpp. Den använder hon sedan för att göra fast överliggaren i toppen. Sen ska bönorna växa allt de kan. Den hemgjorda spaljén står beredd.

Framför raderna av dahlia ska det växa väldoftande luktärter. Dem har Maren förgrott, så att de nu är klara att planteras ut.Även de ska ha en spaljé, så att de kan söka sig uppåt. Och så är det dags att plantera.

Maren gräver planterings hål till alla de små luktärtplantorna på en gång och vattnar dem ordentligt. Småplantorna har redan bra rotnät. Och man kan även se att det utvecklats små knölar, som här vid rötterna. I dem förvandlas kväve från luften till proteiner.

Det gör de här plantorna självförsörjande vad gäller kväve. Och det gör dem också till ett bra sällskap i alla planteringsbäddar. När säsongen är över för de här plantorna är det bara att vända ner dem i marken. Då omvandlas de kväverika rötterna till gödning för kommande plantor.

Nyp gärna av luktärternas toppskott när du planterar dem. Det får dem att förgrena sig ytterligare med flera sidoskott. Det blir nog fint till slut. Det tycker tydligen katten också. Det ska även sås ärtor i köksträdgården. Ärtorna har legat i blöt i ett dygn.

Det får dem att gro bättre. Man ser en tydlig skillnad på fröna i påsen och de som legat i blöt. Hon genomvattnar först fåran ordentligt. Markerar ändarna med små pinnar och därefter fördelar hon de vattenlagda ärtorna på lämpligt avstånd.

Slutligen täcker hon fröna med jord och plattar till med handen. Det ska också in tomater i den ekologiska trädgården, även om familjen har ett växthus. Många tomater trivs utmärkt på friland om de har en varm plats att växa på, som här vid husets sydvägg.

Tomaterna ska växa i den här planteringslådan som är tillverkad av det starka träslaget robinia. Inuti den finns en traditionell självbevattnande låda. Planteringslådan är fodrad med planteringsduk, som släpper igenom vatten, men ändå skyddar trälådan från direkt markkontakt.

Samtidigt gör duken att jorden inte rinner ut mellan planeringslådan och självbevattningslådan.Jordblandningen är hemmagjord. Den består av ogödslat torvströ, lite kalk och kompost från både fårgödsel och värmebehandlat trädgårdsavfall.

Med värmebehandlad kompost är risken minimal för att få med ogräsfrön eller andra sjukdomar. Dessutom är det iblandat lite lera för att hålla isär näringsämnena. Maren fördelar jorden i självbevattningslådan och ser till att trycka ner den ordentligt i de tre kapillärrören, som ska fungera som sugrör för vattnet.

Därmed får tomaterna god jord att växa i. Varje planta förses med en hasselkäpp som stöd. Plantorna fixeras mot käppen med en liten plastbelagd uppbindningstråd. Kom ihåg att ge plats för stammen att växa under säsongen.

Medan hon ändå håller på med plantorna nyper hon av de sidoskott som redan nu visar sig i bladvecken. Det måste man göra löpande. Slutligen vattnar hon plantorna lätt, innan hon sätter i slangen i självbevattningslådan.

Den rymmer omkring 40 liter vatten, och därför går det, lite beroende på vädret, omkring en vecka innan hon behöver fylla på vatten igen. Det sista större anläggningsarbetet som saknas i den ekologiska trädgården är att få igång den konkurrenskraftiga perennrabatten.

Den ska placeras här – ytterst i trädgården på gränsen till en ganska igengrodd del av den övriga trädgården, där ogräset kirskål fått lov att breda ut sig som marktäckare. Den kommer säkert att hitta fram till den här perennrabatten förr eller senare.

Därför är också de här perennerna noga utvalda, så att de inte ska duka under för de konkurrerande och livskraftiga ogräsplantorna. Hälften av perennrabatten står delvis i skugga längst in mot husfasaden. Därför krävs det också att en del perenner är skuggtåliga.

Hon placerar ut perennerna i grupper i rabatten, allt efter hur ljuskrävande de är och hur väl de tål skugga.I den soliga änden hamnar pioner, stjärnflocka, strandiris och brudbröd och får ta upp kampen mot den smygande kirskålen. Och i den skuggiga änden hamnar funkia, höstanemon, liljekonvalj och en skuggtålig näva.

I mitten av rabatten placeras några gräs, som ger rabatten ett mer naturligt, prärieliknande uttryck med tiden. Det gemensamma för alla perenner är att de har ljusa eller vita blommor. Om kirskålen med tiden tar sig in i rabatten kommer den därmed att passa in och rabatten ser vacker ut.

Nu är alla växter i jorden. Maren har varit förutseende nog att skörda frön från vintergäck när det var tid för det. Det lönar sig, för hon kan redan nu så fröna i perennrabatten, så att de kan lysa upp med tiden.

Alla de nyplanterade perennerna för slutligen en ordentlig omgång med vattenslangen. Nu ska de bara få lov att växa till sig innan kirskålen kommer och blandar sig i leken.