Nästan all takpapp har i stort sett samma konstruktion, nämligen en kärna av polyesterarmering som bakats in i bitumen och ett ytskydd av skiffer, sand eller annat skyddsmaterial.

Nästan all takpapp har i stort sett samma konstruktion, nämligen en kärna av polyesterarmering som bakats in i bitumen och ett ytskydd av skiffer, sand eller annat skyddsmaterial.

De flesta gör-det-självare kommer förr eller senare i kontakt med takpapp för att vedboden, garaget, villan eller torpet ska ha nytt tak. Som tur är har pappen utvecklats och förbättrats en hel del sedan man för ett par generationer sedan med hjälp av eld och hårda tjärklumpar lyckades svetsa fast ett par styva våder papp på hönshuset och hoppades att det skulle hålla 10–15 år.

Takpapp – en historisk tillbakablick

Det står visserligen i Första Moseboken att Noaks Ark hade ett tjärat tak, men det var först 1784 som den svenska läkaren Arvid Faxe tillverkade en stenpapp belagd med tjära som vi fick den takbeläggning som har blivit till takpapp. På 1860-talet började man tillverka takpapp på rulle i stället för ark och i slutet av 1800-talet började man experimentera med annan armering än papp, men det först någon gång på 1940-talet – då man hade börjat tillverka polyester – som industrin kunde utveckla den superstarka och långtidshållbara produkt som vi i dag lägger på våra tak.

Modern takpapp

I dag värms den moderna takpappen lätt på plats och vi behöver inte smälta tjärklumpar över öppen låga för att klistra fast pappen. Den kan dessutom lätt formas runt skorsten och andra hinder och den håller lika länge som de flesta andra takbeläggningar. Vår kära tjärpapp har helt enkelt blivit en högteknologisk produkt med styrka. Takpapp säljs på rulle och finns i en mängd varianter så man kan alltid få en som passar uppgiften.

Så håller takpapp längst

Den starkaste lösningen och den längsta hållbarheten får man genom att först lägga underlagspapp och sedan ett lager ytpapp. Både underpapp och ytpapp finns i två varianter – en som ska värmas fast med hetluft och en som har självklistrande baksida. Till enklare uppgifter kan man nöja sig med endast ytpapp, men underpappen är så billig och lättlagd att det nästan är dumt att spara bort den.

Vad består takpapp av?

Nästan all takpapp har i stort sett samma konstruktion, nämligen en kärna av polyesterarmering som bakats in i bitumen och ett ytskydd av skiffer, sand eller annat skyddsmaterial.

KLISTRANDE BITUMEN

På baksidan (undersidan) av takpappen finns ett skikt bitumen som är specialutvecklad för att vara klistrande. Så snart takpappen värms upp blir baksidan mycket mjuk och klistrande. Skiktet är täckt av en tunn folie som vid uppvärmningen smälter ihop med bitumenen. På den papp som är självklistrande drar man bort folien och i stället för att värma pappen mot underlaget trycker man fast den med fötterna.

Lexikon: Bitumen

Bitumen är ett brunsvart klistrande material som utvinns när man raffinerar råolja till gas, bensin, eldningsolja och mycket annat. Bitumen är en hård men skör produkt som smälter lätt när den värms upp. När den har blandats med syntetgummi blir den vattentät, seg och klistrande.

SBS-POLYMERBITUMEN

När råolja destilleras får man olika oljeprodukter och även en mängd bitumen. Vid vanlig rumstemperatur är bitumen hårt och måste värms för att kunna smälta. Fast bitumen bryts lätt sönder och efter smältning tillsätts en syntetprodukt, SBS (StyrenBitumenStyren) som gör den flytande massan seg och stark. Om den värms blir den både mjuk och klistrande.

BITUMENIMPREGNERAD POLYESTERARMERING

I den moderna takpappen har pappen ersatts med en polyesterfilt som ofta är förstärkt med glasfibertrådar. Polyesterfibrerna är synnerligen starka och sega och bryts därför inte av när man anpassar takpappen till exmepel runt en huv eller när taket rör sig vid temperaturskillnader. Tack vare armeringen kan man inte riva sönder pappen, inte ens i kyla, och styrkan minskar inte av att du spikar fast takpappen. Armeringen mättas med bitumen på båda sidor.

SKIFFERGRANULAT

På ovansidan skyddas kärnan av polyester och bitumen av skiffergranulat. De små kornen, som finns i flera olika färger, ser till att solstrålar, barr, kottar, fåglar eller något annat inte skadar den mjuka massan. Underpapp, som ska täckas av en ytpapp, har inte skiffergranulat på ytan utan fin sand för att den övre pappen lättare ska kunna fästa och för att pappen inte ska klibba i rullen.

Läs mer om takpapp: Nytt tak på två dagar GUIDE: 5 bra tak som du lägger själv Så här fixas hål och bubblor i pappen