För att markera hålets placering sätter han omvikningskupan på plats och ritar med en blyertspenna. Därefter sågar han två spår med en bågfil mitt i markeringen. Snitten får inte gå utanför markeringen.

Då går det lätt att klippa längs markeringen med en plåtsax. Kanterna filas av runt om för att få en fin avslutning. När man sätter omvikningskupan på plats ser man tydligt att hålet håller rätt storlek. Man kan lätt frestas att såga upp ett större spår med bågfilen.

Och trots att det både är enklare och går snabbare blir resultatet långt sämre. Här sågar takläggaren med en bågfil längs båda sidor av hålet. Jämför man de båda hålen syns skillnaden tydligt. Monterar man omvikningskupan ser man direkt de fula kanterna i hålet.

Det påverkar inte avrinningen, men det blir omöjligt att sätta en lövfångare i hålet. Innan man sätter omvikningskupan på plats torkas både det och hängrännan rena. Lim förs på längs omvikningsstyckets fyra kanter.

Det monters sedan under hålet genom att man hakar fast det på hängrännans baksida och sedan pressar det upp mot hängrännan. Nu sitter omvikningsstycket på plats och det är enkelt att fästa stupröret.