När vi sätter ihop två saker uppstår det en skarv. Eliminerar vi skarven får vi en fog. Fogen kan vara tunn som en limfog, bred som en gummifog, grov som en bruksfog mellan två tegelstenar eller lös som sandfogen mellan två stenplattor på infarten. Oavsett var fogen finns och vilken uppgift den har, så får man ingen helhet utan en fog. Och den ska hålla. Ta exempelvis fogen runt ett nyinsatt fönster. Du kan välja det bästa fönster som finns att köpa för pengar, låta de bästa hantverkarna montera det i den bästa vägg som finns. Om fogen runt fönstret utförs felaktigt eller slarvigt, så finns risk för att karmen skadas och måste bytas efter kort tid. För fogarna är inte passiva åskådare till livet i huset. Fogarna binder ihop de styva delarna och avslutar dem. Men de ger dessutom delarna en möjlighet att röra sig, att arbeta lite. Dag efter dag, år ut och år in, ska fogarna anpassa sig, hålla fast, hålla tätt och hålla sig snygga – i all slags väder. Ändå är fogen en anonym del, en liten detalj. Och den är ett irriterande problem, som vi måste ta hand om när den inte fungerar. Fogarna förtjänar all uppmärksamhet de kan få. När du känner dina fogar och vet vilket imponerande arbete de gör, så tänker du också på dem. Då ser du till att det finns plats för fogen när hålet för fönstret görs. Du skaffar rätt underlag, ser till att det finns en bottningslist som underlag, väljer rätt fogmassa och slätar ut den med omtanke. Och du gör ett bra jobb, för med fogen sätter du din signatur under det utförda arbetet.